Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Törnström, Johan - Törnå, Oscar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Törnå
79
Törnå
Johan Törnström.
Blyertsteckning av E. Hallblad.
rusthållaren Anders Persson ocli
Maria Persdotter. — T. kom som ung
till Stockholm, där han gick i lära
hos ornamentsbildhuggaren Gustaf
Fast och var anställd som
möbel-snidare på K. slottet 1770—72. År
1781 flyttade han som ny utnämnd
ainiralitetsbildhuggare till
Karlskrona. I Karlskrona förde T.
galjons-bildhuggeriet till hög konstnärlig
nivå. Hans föregångares klumpiga
bilder av t. ex. Jupiter och Mars,
vilka kunde tagas ”för några aldeles
obekanta Sjöspöken” (enligt
memorial till varvsamiralsämbetet i
Karlskrona 1771), ersattes av T:s
överlägset komponerade konstverk. T.
framstår i själva verket med dessa som
en av våra stora representanter för
nyklassieismen. Hans skulpturer äro
monumentala och syntetiserade samt
förete en originell, stundom grotesk
typisering. Med säker känsla för det
symboliskt uttrycksfulla har T.
format åtbörder och karaktärer. Bland
galjonsbilderna märkas de för
linjeskeppen Fäderneslandet, Äran,
Försiktigheten, Dristigheten och fregatterna
Galatea, Freja, Göteborg, Eurydice
och Camilla. Flertalet av hans
bevarade verk finnas i Galjonslunden på
Karlskrona örlogsvarv. I sin
anspråkslöshet och sparsamhet
förstörde han dessvärre vaxmodellerna
till galjonerna. —■ T. var länge
Karlskronas ende utövande konstnär. Han
dekorerade 1784 stadens teater efter
C. A. Ehrensvärds skisser, utförde
1793 inredningsarbeten i
Trefaldig-hetskyrkan, smyckade diverse
lusthus, portar och brunnshuvar samt
utförde en minnesvärd över F. H. af
Chapman. F. Boyes målarlexikon
beskriver T. som en ”stark tecknare”
och hans crayonteckningar som
”mästerliga”. Tyvärr kan blott ett fåtal
av de blad, som gå under hans namn,
verkligen tillskrivas honom. T.
skildras av samtida som en konstnär,
vilken om han fått tillfälle att utbilda
sig i Italien säkert blivit ett stort
europeiskt namn. Sergel hyste stor
aktning för honom. T. var stor
konstälskare och ivrig samlare framför
allt av teckningar. En rik
anekdot-flora lever vidare om T: s person.
I förening med hans konst ger den
bilden av en anspråkslös men originell
människa samt en ödmjuk men
medveten konstnär, som isolerad av hårda
livsvillkor ej tillfullo kunde utveckla
sina möjligheter. — Gift 1) 1772 med
Margareta Lovisa Löfberg, f 1785;
2) 1791 med Catharina Ekelund. •—■
Litt.: W. Andersson,
”Galjonsbild-huggaren J. T.” (Tidskr. för
konstvetenskap 1918); U. Leander,
”Gal-jonsbildhuggaren J. T. 1743—1828”
(Blekingeboken 1943). B. R.
Törnå, Oscar Emil, målare, f.
18 okt. 1842 i Kättilstads skn,
öster-götl. län, f 3 juni 1894 i Stockholm.
Föräldrar: sockenskräddaren
Gudmund Törnau och Anna Maja
Persdotter. — Efter en tid i handel och
målarlära kom T. understödd av
gynnare i hemprovinsen till Stockholm
där han studerade vid Konstakad.
1863—71. Han utbildade sig därefter
i Düsseldorf 1872 och i Belgien och
Frankrike 1873—78, de tre sista åren
som statsstipendiat. Från sistn. år
var han verksam i Sverige. Han
deltog i oppositionen mot Konstakad.
1885 och var medl. av Konstnärsförb.
1886—91. — Under akademitiden
utförde T. modellstudier, porträtt och
framför allt landskap, dels utsikter
och studier i den düsseldorfskt
redogörande stilen, dels
stämningsland-skap i Alfred Wahlbergs art. De
smärre studierna äro ofta vackra i
färg. Är 1870 erhöll han k. medalj
för prisämnet ”Nordiskt landskap
vid morgonbelysning” och
betecknades av kritiken som en av akad: s mest
lovande elever. I Düsseldorf utförde
han bl. a. ”Skogslandskap”
(öster-götl. mus.) och ”Tysk bygata” (flera
versioner). Några verk från denna
tid äro starkt mörknade på grund
av asfaltfärgen, de bästa äro snarare
elegant och graciöst parisiska än
düsseldorfska. Den franska perioden
är hans egentliga storhetstid som
målare. Han började, som han själv
säger, på nytt direkt efter naturen.
Han kom att intressera sig för Corot,
anslöt sig till Fontainebleauskolan
och hade blick för den franska
konstens strävan efter ”ljus, klarhet och
sanning”. Mot ”intransigenterna”,
ljusmålarna, ställde han sig
avvisande, ehuru han ansåg det orättvist att
döma en riktning ”som kanske ännu
ligger i vaggan”. Verk som ”Som-
Oscar Törnå. Målning av E. Perséus.
marlandskap från
Fontainebleausko-gen” (1876, Nat. mus.) och ”Parti
från Fontainebleauskogen”
(Konstakad.) visa hans franskt influerade
friluftsmåleri. I Montigny och
Grez-sur-Loing, där T. var en av de första
svenskarna, målade han flodlandskap
med romantiskt dunkla lövmassor,
silverljus över himlen och roströda
stänk i grönskan. De avspegla ett
lyriskt-melankoliskt temperament.
Huvudorterna för hans måleri 1877
voro Grez, Marlotte och Nemours,
och flera av hans bästa landskap
till-kommo då; han utställde även på
Parissalongen. Många av hans studier
bygga på den höstliga grönskans
mättade färger sammansmälta med
himlens silvergrå. Några höstliga motiv
från Grez uppvisa en känslig och
intim valörskildring. ”Landskap, motiv
frän Grez” (Konstakad.) står
Dau-bigny nära. Sin motvilja mot
impressionismen manifesterade han i
”Parisboulevard”, som är en utsökt
mild gråstämning, fastän den var
avsedd som karikatyr. — Efter
hemkomsten 1878 ägnade sig T. åt
skildringen av den mellansvenska
naturen (”Vårlandskap, motiv från
Tullinge” 1879, Nat. mus.). Särskilt
målade han den östgötska naturen med
sjöar, skogbevuxna stränder och
frodig vattenvegetation under alla
årstider. Det ligger mycket av
koloristisk kraft och verklighetsstudium
bakom T: s naturtolkning, vilket
förklarar hans inflytande över flera av
80-talsgenerationens unga målare,
såsom J. Kindborg, A. Schultzberg o. a.
Han hade flera elever i sin ateljé.
T:s produktion är emellertid ojämn
och visar perioder av stark
avmattning. Han hade efter hand ställt sig
vid sidan av utvecklingen. — Ogift.
-— Litt.: V. Loos, ”Friluftsmåleriets
genombrott i svensk konst” (1945).
V.L—s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
