Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ullman, Erik Erland - 2. Ullman, Carl Magnus - 3. Ullman, Uddo
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ullman
94
Ullman
Stockholm. Utom tre kända övers,
från den franska romanförf: an
Ma-dame de Gomez har U. författat fem
originalromaner, som ehuru estetiskt
föga märkliga och trots att de till
största delen spela på främmande
mark och röra sig med främmande
stoff, likväl intressant vittna om hur
strömningarna inom den europeiska
romanen påverkade den inhemska.
Den första av U: s romaner utkom
1780 som en fortsättning av H. G.
Rålambs roman ”En svensk
adelsmans äfwentyr i utrikes orter” och
under samma titel. U. blev
härigenom indirekt en lärjunge till den
franske romanförf. abbé Prévost,
dock utan att ens i samma mån som
Rålamb lyckas träffa den romantiska
ridderligheten och den psykologiska
finessen hos förebilden. Detsamma
gäller om hans andra roman, ”Den
svenska fröken” (1780), en historisk
roman från Sigismunds och Karl
IX: s tid, samt om ”En svensk grefves
besynnerliga händelser” (1782), hans
bästa roman, med en verklig ansats
till historisk anknytning. Av
litteraturhistoriskt intresse är även ”Det
olyckeliga fruntimret” (1781), den
enda ansatsen i sv. 1700-talsIitteratur
till en sentimental familjeroman i
Richardsons stil. U. utgav under
Stockholmstiden även flera satiriska
tidn., bl. a. Mörksens Tidningar Eller
Allehanda för i Natt (1782). — Gift
1) före 1803 med Juliana Charlotta
Drake, f 1809; 2) 1810 med
Margareta Sophia Gran. —■ Litt.: F. Böök,
”Romanens och prosaberättelsens
historia i Sverige intill 1809” (1907).
O.N-g
2. Ullman, Carl Magnus,
obstetriker, gynekolog, f. 12 april
1833 i Göteborg, t 31 mars 1917
därstädes. Föräldrar: kontraktsprosten
och kyrkoherden Carl Adam U. och
Anna Margreta Carlson. Brorsons
son till U. 1. —• U. blev student i
Lund 1853, med. kand, där 1862 och
med. lic. vid Karol. inst. 1866. Han
var distriktsläkare i Göteborg 1867
—74 och samtidigt andre läkare vid
Sahlgrenska sjukhuset 1870—71,
Sistn. år knöts han som bitr, lärare
till Göteborgs undervisningsanstalt
för barnmorskor, och 1876—98 var
han lärare, med prof:s namn, vid
denna anstalt och tillika direktor.
Han gjorde flera studieresor i
Europa. U. var led. av direktionen för
Sahlgrenska sjukhuset 1884—94 samt
v. ordf, där 1894 och ordf. 1895—99.
År 1876 invaldes han i Vet. o. vitt,
samh., och 1893 promoverades han
till med. hedersdr i Lund. — U. var
en framstående specialist inom
obste-trik och gynekologi och har särskilt
lovordats som skicklig och högt
uppburen barnmorskelärare. På hans
initiativ kom i Göteborg ett
kvinnligt konvalescenthem, med U. som
föreståndare och läkare, till stånd i
början av 1880-talet, och för
tillkomsten av stadens nya
barnbörds-hus (färdigt 1900) gjorde han
betydande insatser. Han publicerade
uppsatser i fackpressen samt historiken
”Sahlgrenska sjukhusets
förlossnings-anstalt 1782—1855” (1900). — Ogift.
—■ Litt.: biografi i Hälsovännen 1898.
S. L.
3. UIlman, Uddo Lechard, biskop,
f. 1 maj 1837 i Göteborg, f 2 jan.
1930 i Uppsala. Föräldrar:
kyrkoherden i Uddevalla Magnus U. och
Magdalena Hegardt. Kusin till U. 2.
•—- U. blev student i Uppsala 1855
och fil. dr där 1863, teol. kand. 1869;
s. å. prästvigdes han och blev docent
i praktisk teologi. Efter en 1871
avlagd pastoralexamen utnämndes U.
1872 till teol. lektor vid Göteborgs
latinläroverk och till kyrkoherde i
Lundby prebendepastorat. Vid
jubelfesten i Uppsala 1877 blev han teol.
dr. Han var 1889—1927 biskop i
Strängnäs. — U. var sin tids främste
liturgiske skriftställare. År 1871
utkom hans arbete ”Om den kyrkliga
psalmboken med särskild hänsyn till
den sv. kyrkans psalmbok af 1819”,
vari Wallins verk kritiserades från
ortodoxt luthersk ståndpunkt. U.
blottar här också skickligt religiöst
oäkta element i psalmbeståndet. En
systematisk framställning av sin
liturgiska historiesyn och teologi med
många reformförslag ger U. i
”Evangelisk-luthersk liturgik” (1—2, 1874
—85), länge använd som teologisk
lärobok. U. var led. av 1883 års
psalmbokskommitté, som 1889
framlade ett revisionsförslag till Wallins
psalmbok. Den äldre lutherdomens
psalmer gavs här företrädesrätt. U.
var också medlem i den kommission,
Uddo Ullman.
som 1888—1893 färdigställde 1894
års kyrkohandbok. Jämte J. T.
Mo-rén utarbetade U. liturgiskt
musikaliska bilagor till kyrkohandboken;
de utkommo 1914 (3 bd, missale,
vesperale och hymnarium).
Kyrko-året har U. beskrivit i ”Våra
högtider” (2 bd, 1919—23). U. hade ett
starkt utvecklat sinne för kultens
traditions- och skönhetsvärden. Han
förenade den kärnfasta, lutherskt
bekännelsetrogna traditionen från
Nohrborg och Schartau och dess
helgelseordning med ett hänfört intresse
för de rika liturgiska
traditionsvär-dena i äldre högkyrklig lutherdom.
De senare hade han mött i Tyskland,
spec. Bayern med dess
gammal-luther-ska rytmiska koralsånger i vilka U.
förnam ”den gripande skönheten och
den väldiga kyrkligt uppbyggande
kraften”. Den lutherska kyrkan var
för U. ”den gyllene mittens
sannings-väg”, framtidens ekumeniska kyrka
som harmoniskt förenade de i övriga
konfessioner ensidigt hävdade
värdena. — U. var starkt intresserad av
den kyrkliga konsten. Hans estetiska
och bekännelsetrogna intressen
förenades i hans iver för den
gammal-lutherska psalmen. Han ställde sig
kritisk till mycket i 1700-talets och
det begynnande 1800-talets
psalmdiktning (som den mötte ex. i
Wallins psalmbok 1819), vilken han ansåg
för starkt influerad av estetiska och
filosofiska tidsströmningar och ha
en för subjektivt poetisk innebörd
med förflackning av trosinnehållet
som följd. Den gediget äkta och
förebildliga kristna psalmen var för U.
en skapelse av ett livskraftigt
kyrkligt gemenskapsliv som blomstrade
under vissa trosstarka perioder i
kyrkans liv (som för U. framstå
som en nästan omedelbar
gudsuppen-barelse). U. har i Tidskrift för
kristlig tro och bildning, som han redi-
Carl Magnus Ullman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
