Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ungern-Sternberg, Matthias Alexander von - Ungerth, Erik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ungern-Sternberg
105
Ungerth
kommen kämpade han med
utmärkelse i slaget vid Hälsingborg 1710,
blev kapten vid Livdragonreg. 1712,
major vid Västgöta kavallerireg.
1721 och överstelöjtnant vid samma
reg. 1731, varefter han en tid ägnade
sig åt politiken. Han blev livligt
uppmärksammad på grund av sitt
ståtliga yttre, sitt klara
framställningssätt och sin lätthet att sätta
sig in i olika frågor; redan tidigt
fick han stundom som befullmäktigad
för ätten Brahe i lantmarskalkens
frånvaro leda Riddarhusets
förhandlingar. I kriget mot Ryssland 1741
—43, som U. aldrig gillade, förde
han befäl över Livreg:s deltagande
trupper. Han lämnade med högste
befälhavarens tillstånd armén 1742
och reste till riksdagen i Stockholm,
där han som mössornas kandidat
med stor majoritet valdes till
lantmarskalk. Även vid riksdagen 1746—
47 bekläddo han denna post. Den
politiska karriären påskyndade hans
militära; 1743 blev han överste och
1747 generallöjtnant av kavalleriet.
Som lantmarskalk visade han sig,
ehuru redbar och allmänt aktad,
genom obeslutsamhet och alltför stor
försiktighet i den politiska striden
inte alltid fylla måttet; i kritiska
situationer förlorade han många
gånger ledningen över
förhandlingarna. Som riksdagspolitiker hävdade
han sig däremot bättre. Moderat och
försonlig, fri från fanatism och aldrig
någon försvuren partiman yrkade
han vid olika tillfällen på fred och
utjämning partierna emellan — något
som syntes hans anhängare mycket
komprometterande och bland dem
undergrävde hans anseende. För en
natur som U. framstodo det
frihetstida statsskickets brister tydligt.
Han kritiserade bl. a. dess extrema
tendenser, sekreta utskottets ökade
makt, de politiska domstolarna,
partiförföljelserna, idén om ständernas
allmakt och tanken att Sveriges
utrikespolitik måste vila på ett visst
system (Ryssland eller Frankrike),
och han drog ofta en lans för en
jämnare maktfördelning. Men hans
inlägg voro alltid något för
hovsamma. Med hänsyn till U:s
inställning är det icke överraskande att
1751 återfinna honom bland
hovpartiets anhängare, ofta i Adolf
Fredriks sällskap och tydligen som
dennes förtrogne. Nya utnämningar —■
till general 1751 och till fältmarskalk
1753 — synas ha varit frukter av
denna förbindelse. Någon anhängare
av enväldet var han dock inte. Det
misslyckade kuppförsöket 1756, som
han stod utanför, uppenbarade för
honom planer långt farligare än han
synes ha föreställt sig. Han bröt
Matthias Alexander von Ungern-Sternberg. Målning (detalj) av J. H. Schejjel.
med hovet. Bl. a. för att stävja
mössornas missnöje med det pommerska
kriget utsågs U. 1757 till
överbefälhavare. Men han var då gammal,
föga insatt i modern krigföring och
under intryck av företrädarna
Le-wenhaupts och Buddenbrocks öde
rädd att ta ansvar. Möjligheterna
att uträtta något med den sv. armén
voro skäligen diskutabla. U. avsattes
visserligen från sin post s. å., men
de efterföljande befälhavarnas
misslyckanden kommo småningom att
rehabilitera honom. 1761 års ständer gåvo
honom nämligen rätt att med
bibehållande av lönen bortackordera sin
tjänst. U. blev led. av Vet. akad.
1747 och serafimerriddare 1748. ■—■
Gift 1722 med grevinnan Beata Sofia
Mörner af Morlanda. >— Litt.: C. G.
Malmström, ”Sveriges politiska
historia från konung Karl XII: s död till
statshvälfningen 1772” (3—5, 1897
•—1900); T. Säve, ”Sveriges
deltagande i sjuåriga kriget åren 1757
—1762” (1915). S.S—s
Ungerth, Lars Erik, missionär,
frikyrkoman, f. 7 maj 1846 i Gräve
skn, Närke, f 19 sept. 1919 i Örebro.
Föräldrar: husaren Lars Ungert och
Christina Margareta Gustafsdotter.
— Efter studier vid Johannelunds
missionsinst. 1869—76 prästvigdes U.
sistn. år och verkade som missionär
i Sagar, Ostindien, 1876—83. År 1884
tog han avsked frän prästämbetet och
tjänstgjorde som predikant i
Karlstads evangelisk-lutherska
missions-fören. till 1890 samt därefter till
1913 som distriktföreståndare i
Örebro och Södermani, län, där han
tagit initiativet till Sv.
missipns-förb. närstående, fria
länsorganisationer, Örebro läns fria
missions-fören. (1890) och Södermanlands
missionsfören. (1891). Han ordnade
också ungdomsverksamheten i
länsorganisationer. U: s ledareförmåga
visade sig även i anordnandet av
evangelistkurser, oftast förlagda till
Örebro, samt framför allt i bildandet
av Predikanternas pensions-, änke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
