Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wærn, Carl, d. y. - 4. Wærn, Jonas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wærn
134
Wærn
Carl Fredrik Wærn d.y. Målning av E. Perséus (Börsen, Göteborg).
ett sv. järnvägsbyggande utsågs han
1852 av konungen till ordf, i ab. för
järnvägen Köping—Hult; 1864—70
var han verkst. dir. i ab. Dalslands
kanal och från 1876 till sin död ordf,
i samma bolags styr. År 1863 deltog
han i bildandet av Skandinaviska
kre-ditab., vars styr, han tillhörde till
1870. — Med sällsynt följdriktighet
kämpade W. under hela sin politiska
bana för de liberala grundsatsernas
tillämpning i samhällslivet.
Lagstiftningen om de sv. judarnas
medborgarrätt återgick på initiativ av W.
Genom sin anslutning till 1848 års kungl.
representationsförslag med dess
kompromissande tendens kom han
emellertid i motsättning till T. Petre och
andra mera radikala reformvänner
och utpekades av dessa som ”grå”.
Likväl besjälades W. även i detta
avseende av en ivrig reformvilja,
ådagalagd genom en utförlig skrift ”Bör det
hvilande representationsförslaget
antagas eller ej ? Bidrag till denna
frågas utredning” (1850) liksom senare
genom deltagande i
opinionsyttring
arna för det De Geerska
reformförslaget, I ekonomiska frågor hyllade
W. manchesterdoktrinerna. Särskilt
ivrade han för införande av fri
konkurrens inom bergshanteringen.
Utnämnd till statsråd och chef för
Fi-nansdep. i juni 1870 genomförde han
följ, år avskaffande av
tackjärnstion-det och därmed förbundna bruks- och
bergsprivilegier. W., som personligen
lett underhandlingarna om
skandinavisk myntunion, har även
huvudförtjänsten av guldmyntfotens införande
1873, och detsamma gäller 1874 års
mellanrikslag om frihandel inom
Sve-rige-Norge. Som medl. av den
”byråkratiska” ministären och motståndare
till 1873 års kompromiss i
försvars-och grundskattefrågorna utsattes W.
för åtskilliga angrepp från
lant-mannapartihåll, oeh då riksdagen 1874
antog en lag mot avverkning av
ungskog inom Norrb. län, utträdde han i
sept, s. å. ur ministären, sedan han
förgäves sökt utverka
sanktionsväg-ran. Åren 1875—91 var han tf.
president i Kommerskollegium. På 1880-
talet var W. ordf, i Fören. mot
livs-medelstullar oeh kämpade hårt mot
det ”nya systemet”. Tullvännernas
seger underminerade hans inflytande;
han förlorade sin plats i
bevillningsutskottet, och en proposition om
pension efter hans avgång från
presidentämbetet avslogs av riksdagen. Sitt
kännbaraste nederlag led han, då
mel-lanrikslagen 1897 upphävdes, sedan
han bl. a. genom broschyren
”Mellan-rikslagen och dess verkningar” (1895)
förgäves sökt rädda sitt verk. —
Särskilt på äldre dagar upptogs W.
mycket av lärda mödor och forskningar
framför allt i ekonomiska och
historiska ämnen. Bland hans skrifter
märkes ”1786 års riksdag. Historisk
studie” (1868), utgörande en hyllning till
den gustavianska tidens
oppositionsledare. W. blev led. av Vet. akad. 1863,
Vitt, akad 1876, Vet. o. vitt. samh.
1877, Lantbruksakad. 1872 oeh
hedersled. av Lantbruksakad. 1886 samt
fil. hedersdr i Uppsala 1877. Han var
en av stiftarna av Nationalekonomiska
fören. och i flera repriser dess ordf.
Som belöning för sina förtjänster om
järnhanteringens frigivande erhöll
han 1892 Jernkontörets stora
guldmedalj. — Gift 1848 med grevinnan
Maria Augusta Coraldina Lagerberg.
— Litt.: ”Nationalekonomiska fören.
1827—1927. Minnesskrift” (1927).
S. Sw.
4. Wærn, Jonas, läkare, f. 23
maj 1849 på Andersfors bruk i
Bergsjö skn, Hälsingland, f 24 jan. 1929 i
Stockholm. Föräldrar: bruksägaren
fil. dr Leonard Magnus W. och
Margareta (Greta) Gahn. Brorson till
W. 2. — Efter mogenhetsex. i Gävle
1869 blev W. med. kand, i Uppsala
1874, med. lic. i Stockholm 1878 och
med. dr i Uppsala 1885. Han hade
förordnanden bl. a. som andre läkare vid
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt
för sjuka barn, Stockholm, 1877—78
och som underläkare vid Allm.
barnhuset där 1880—84. Sistn. år blev han
tf. e. o. prof, i pediatrik vid Karol.
inst., och 1885—1908 var han e. o.
prof, i detta ämne där samt 1909—
14 prof. W. innehade samtidigt posten
som läkare (omväxlande med prof. O.
Medin) vid medicinska avd. av
Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för
sjuka barn 1885—92 och som
överläkare där 1892—1914. Vid sidan av
en betydande enskild praktik var han
därjämte överläkare vid Allm. sv.
lif-försäkringsbolaget från dess
stiftande 1887 till kort tid före sin död. Högt
skattad bland kolleger var han ordf, i
Stockholms läkarfören. 1900—05 och
i Allm. sv. läkarefören. 1908—12. —
W. var en utmärkt lärare och en
framstående kliniker. Hans långa
lä-kargärning utgjorde en varmhjärtad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
