Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlberg, Alfred - Wahlberg, Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahlberg
138
Wahlberg
mus.) kan anföras som ett tidigt
ex. Ehuru kompositionen ännu
sammanhänger med Düsseldorfsstilen
märkes häi- det franska inflytandet i
stämningsanslaget och detaljernas
inordning under helhetssynen. ”Från
Ångermanland” (1S69, Göteborgs
mus.) representerar med sin
ljusare färgstämning övergångsstilen.
Steg för steg upptar W. element i
Fontainebleauskolans naturskildring.
Särskilt Cortt och Daubigny ha haft
betydelse för harmoniseringen av
trädmassorna och färgen i hans nu
tillkomna landskap. Bland de på
1870 års Parissalong utställda
verken märkes ”Månskenslandskap”
(1870, Nat. mus.) i silver och blått,
starkt stämningsbetonat och med av
ljuset genomlysta trädgrupper.
”Mån-skensmotiv från södra Frankrike”
(1870, Nat. mus.) förenar liksom hos
Corot romantisk klassicism med
naturpoesi. —■ Från tiden omkr. 1870
härstamma åtskilliga verk, som visa
hur W. tillämpar de franska
lärdomarna på tolkningen av sv. natur,
t. ex. i motiv från Näästrakten.
”Romantiskt sensommarlandskap” (omkr.
1872) är ett av de ståtligaste
uttrycken för denna syntetiska natursyn och
arkadiska känsla. Man spårar här
även intryck från Th. Rousseau.
Richard Bergh kallade de mindre
studierna ”lyriska färgdikter”, som
återgå-vo det doftiga, ohandgripliga i
naturen. Under 1870-talet omväxla de
franska och sv. motiven i W: s
produktion. Realism och en viss idealisering
ingå förening i skogsmotiven, där de
av ljuset genombrutna, mäktiga
lövvalven, trädens silvriga stammar och
den djupstämda grönskan skickligt
återgetts. Skogsmotiven från trakten
av Beaulieu andas målarlycka och
feriestämning. ”Majdag i Nizza”
(1878, Göteborgs mus.) är ett
utslag av dessa harmoniska stämningar.
Under 1880-talet sker en koloristisk
förnyelse i den receptive och
anpass-ningsbare W:s måleri. Färgens eget
liv blir viktigare än den poetiska
naturförklaringen. ”Motiv från
Mont-morency” (Waldemarsudde) och
”Franskt landskap, högsommar”,
(Konstakad.) kunna få en att tänka
på tidiga landskap av Pissarro,
Mo-net eller Cézanne. Belysningseffekter
behandlade W. t. ex. i ”Elghammar i
månsken” (1885) och ”Halmstads
hamn” (1886) där silvertonerna från
de tidiga månskenslandskapen på
nytt varieras. Under 1890-talet tog
konstnären intryck av
impressionis-terna och pointillisterna och sökte
förnya sitt uttryckssätt genom att
använda oblandade färger.
Anmärkningsvärd är den stora samlingen
direkta naturstudier från västkusten,
Axel Wahlberg.
Bretagne och Medelhavet, från
Stockholm i skymning eller snö o. s. v., där
hans bästa egenskaper som målare
framträda. Under den sista tiden var
hans produktion mera nyckfull och
utvecklingen hade gått andra vägar.
— W: s historiska betydelse kan anges
genom några citat. Tor Hedberg säger
sammanfattande: ”Snabbt och
definitivt bröt han med de düsseldorfska
traditionerna och blev en pionjär för
den moderna, franskt inriktade
land-skapskonsten i Sverige. Det må ieke
glömmas inför senare, starkare och
mera samlade upprorsrörelser att det
var han, ensam, som först gjorde
revolutionen.” August Brunius yttrade
att ”Wahlberg är för hela Norden
föregångsmannen. I hans två stora
dukar i Nationalmuseum, Fiskeläget
och Månskenet, möter oss för första
gången det moderna landskapet i
nordisk konst, visserligen avrundat i
gammal stil men genomdränkt av en
stämning i varje smådrag,
behandlande detaljerna som en musiker-
be
handlar sina noter.” — Gift 1873—
96 med Ingeborg Andersson. — Litt.:
J. K. Janzon (Spada), ”A. W.”
(1909); T. Hedberg, ”A. W.” (1928);
V. Loos, ”Friluftsmåleriets
genombrott i svensk konst 1860—1885”
(1945). V. L-s
Wahlberg, Axel Fredrik,
bergsvetenskapsman, industriman, f. 2 juni
1868 i Stockholm, f 1 nov. 1938
därstädes. Föräldrar: godsägaren Carl
Fredrik W. och Maria Carolina
Lan-delius. — W. avlade mogenhetsex. i
Stockholm 1887 och utexaminerades
från Tekn. högskolan som
civilingenjör 1890 och som bergsingenjör 1891.
Han var bitr, metallurg vid
Sandvikens jernverks ab. 1891—92 och
chef-metallurg där 1892—96 samt
studerade järnhanteringen, särskilt
trä-kolsmasugnar, i Förenta staterna ett
halvt år 1892. Efter studier i
materialprovningsteknik i Tyskland,
Österrike och Schweiz 1896 var han till
1903 föreståndare för Tekn.
högskolans materialprovningsanstalt samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
