Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wahlenberg, Anna - Wahlenberg, Göran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wahlenberg
14.3
Wahlenberg
undervisning vid Wallinska skolan i
Stockholm debuterade W. 1882 under
pseud. Rien med en samling
småskis-ser, kallade ”Teckningar i sanden”.
Senare skrev hon under sitt eget
namn. Hennes produktion är
kvantitativt synnerligen imponerande;
från 1886 till sin död utgav hon så
gott som varje år ett eller flera
arbeten. Liksom övriga åttiotalister
strävade hon efter realistisk
miljöskildring och gjorde försök till
psykologisk analys av vardagslivets
människor. En viss satir präglar ofta
hennes framställning, men denna
satir är mild och var säkert mer ämnad
att roa än att såra och döda. Hon
ägde stor formell talang, och hennes
prosa närmade sig det talade
språket. Några av- de bästa av hennes
romaner äro ”Små själar” (1886), ”En
stor man” (1894), ”Två slags folk”
(1905), ”Siri” (1913), ”Drottningen”
(1916), ”1 lögnens rike” (1—2, 1920)
och ”Svindlaren” (1934). Bland
samlingar av skisser och noveller märkas
”Tom och andra historier” (1916) och
”Den stora festen” (1928). Allra
flitigast var hon som sagoberätterska.
Är 1938 utkom en minnesuppl.,
”Sagor. 1858—1938”. W. försökte sig som
dramatiker och utgav åtskilliga
sagospel och komedier för amatörteatern.
— Gift 1888 med
redaktionssekreteraren Fritz Josef Kjerrman. W. F.
Wahlenberg, Georg (från 1804
Göran), botanist, geograf, geolog,
f. 1 okt. 1780 på Nordgård i
Skarphyttan, Kroppa skn, Värml. län, t 22
mars 1851 i Uppsala. Föräldrar:
bruksförvaltaren Georg
Alexanders-son W. och Catharina (Cajsa)
Carls-dotter. — W. blev student 1792, med.
kand. 1805 samt med. lic. och med. dr
1806, allt vid Uppsala univ. Han blev,
likaledes i Uppsala, amanuens vid
univ:s naturaliesamlingar 1801,
adjunkt vid Vet. soc. 1809 och botanices
demonstrator vid univ. 1814, erhöll
prof:s titel 1826 och var prof, i
medicin och botanik vid univ. från 1829
till sin död. Såväl i Sverige som i
utlandet gjorde W. många och för sin
tid omfattande resor. Efter att ha
besökt Pommern 1796, Värmland och
Dalarna 1797 samt Gotland 1799
företog han fyra viktiga lapska resor:
1800 i Västerbotten, Torne lappmark
och Troms’ fylke i Norge, 1802 i Kemi
lappmark i Finland och Finnmarks
fylke i Norge, 1807 i Lule lappmark,
Nordlands fylke i Norge och Pite
lappmark samt 1810 i s.-v. Lappland
(”Ume lappmark”). Åren 1810—11
reste W. i Södermanland,
Östergötland, Kalmar län och Blekinge, 1811
-—14 i Tyskland, Schweiz, Österrike
och Ungern, varvid han särskilt
studerade naturförhållandena i Alperna
Göran Wahlenberg. Målning av J. G. Sandberg (Gripsholm).
och Karpaterna, samt 1822 tills, med
L. L. Læstadius huvudsaki. i Skåne.
Han invaldes i Vet. akad. 1808 och
i Lantbruksakad. 1815 samt var led.
av flera andra in- och utländska
lärda samfund. — W:s botaniska
insatser tillhöra huvudsaki. floristik och
växtgeografi samt även systematik,
växtanatomi och växtfysiologi. Han
upptäckte, i synnerhet i Sverige och
Norge, många nya växtarter, bl. a.
mossor och lavar, som han beskrev
med berömd klarhet. Hans hithörande
skrifter behandla starr-släktet (1803),
Gotlands flora (1805—06, 1821) och
österländska växter (1826) m. m. men
utgöras främst av ”Flora lapponica”
(1812), ”Flora Carpathorum
princi-palium” (1814), ”Flora upsaliensis”
(1820) och ”Flora svecica” (1—2, 1824
-—26, belönad med Vet. akad:s
Linné-medalj i guld 1827; 2:a uppl. 1831—•
33). Dessa floraarbeten inledde W.
med omfattande växtgeografiska
avsnitt; särskilt intresserade han sig
föi- fjällens växtvärld, och efter olika
höjd indelade han Skandinaviens
fjälltrakter och Karpaterna i
växtregioner. Under sina resor hade han
studerat ej blott växtvärlden utan
även dess samband med fysiska
förhållanden ss. klimat och
markbeskaffenhet, och han var på dessa områden
en banbrytare samt räknas jämte A.
von Humboldt som växtgeografins
grundare. W. utgav viktiga, främst
geografiska arbeten ss. ”Geographisk
och ekonomisk beskrifning om Kemi
lappmark ...” (1804), ”Berättelse
om ... lappska fjällens höjd och
temperatur vid 67 graders polhöjd”
(1808; på tyska 1812), som länge
förblev den enda skriften rörande sv.
gla-ciärer, ”Rön om springkällors
temperatur” (1811), som redogör för W:s
försök att utröna jordtemperaturen,
och ”De vegetatione et climate in
Hel-vetia septentrionali .. . tentamen”
(1813), som bl. a. indelar Alperna i
mot Skandinavien och Karpaterna
svarande växtregioner; i dessa
arbeten behandlas även geologiska
förhål
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
