Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Waldenström, Erland - Valentin, se även Vallentin - 1. Valentin, Karl - 2. Valentin, Hugo, tidningsman, syssling till V. 1, se s. 189 - 3. Valentin, Hugo - Valerius, se även Vallerius, Wallerius - Valerius, Johan David
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Valentin
162
Valerius
avd. för kemi oeh kemisk teknologi
1933. Han var ingenjör vid Korsnäs
sågverksab., Gävle, 1934 och 1936—
40, gjorde studieresor i Förenta
staterna oeh Kanada 1934—35 och i
Frankrike 1935 samt har även
senare i studiesyfte besökt flera
europeiska länder. År 1940 blev han tekn.
sekr. i Sveriges industriförb. Han
övergick 1942 till Cellulosabolaget,
Sundsvall, som chef för dess tekn.
byrå och utsågs 1946 till överingenjör
i bolaget. W. blev 1949 dir. i
Tra-fikab. Grängesberg—Oxelösund och i
Luossavaara-Kiirunavaara ab. och är
sedan 1950 verkst. dir. för dessa båda
bolag. Bland hans uppdrag märkes,
att han var led. av industriens
norr-landsutredning 1940—46, sakkunnig
och sekr. i statliga utredningen för
tekn. forskning 1941—42, led. av
styr, för Sv. träforskningsinst. 1948
•—49 samt rådgivare i tekn. och
industriella frågor åt Förenta
Nationernas ekonomiska europakommission i
Geneve 1948. Sedan 1951 är han
styr.-led. i Sveriges industriförb. År 1948
invaldes han i Ing. vet. akad. W. har
publicerat ett flertal arbeten och
uppsatser i tekn. och ekonomiska ämnen
ss. ”Till frågan om det industriella
framåtskridandet i Sverige” (1942,
tills, med I. Svennilson), ”Avfalls-och
biprodukter i skogsindustrien” (s. å.)
och ”Utvecklingslinjer inom svensk
skogsindustri” (1946). — Gift 1945
med jur. kand. Dorothy Boleyn
Drewry. S. L.
Valentin, se även Vallentin.
1. Valentin, Karl Fritiof,
musikskriftställare, tonsättare, f. 30 maj
1853 i Göteborg, f 1 april 1918 i
Lidingö. Föräldrar: köpmannen Isak
Philip V. och Rosa Valentin. — Efter
mogenhetsex. 1873 inskrevs V. vid
Uppsala univ., där han studerade
musik för J. A. Josephson.
Musikstudierna fortsattes 1879—84 vid univ.
oeh konservatoriet i Leipzig, där han
1884 blev Dr phil. på en avh.
”Studien über die schwedischen
Volks-melodien”. Efter hemkomsten till
Sverige slog han sig ned i Göteborg,
där han 1885 bildade Harmoniska
sällskapet. Under V:s ledning till
1897 spelade detta sällskap en stor
roll i Göteborgs musikliv. Utom som
dirigent verkade han även som
musikkritiker i Göteborgs Handels- och
Sjöfarts-Tidn. samt som
musikföreläsare. Åren 1895—97 ledde V.
Arbe-tarinst: s folkkonserter där. Sistn. år
flyttade V. till Stockholm och
verkade 1897—1902 som musikrecensent
i Sv. Dagbladet och 1900—01 som red.
för tidskr. Sv. sång. År 1901 blev han
sekr. vid Mus. akad. och 1903 lärare
i musikens historia vid
Musikkon-servatoriet. — Den viktiga sekr.-pos-
Karl Valentin.
ten skötte V. med stor energi och
skicklighet till sin död. Han var en
av initiativtagarna till och inspektor
för de statsunderstödda orkestrarna.
Han ledde bl. a. konserter för
Borgarskolan i Stockholm och
Folkkonsert-förb. Som tonsättare hade V. på sin
tid högt anseende men har numera
trätt i bakgrunden. Han var
utpräglad romantiker. Det tekniska
handlaget behärskade han suveränt. Bland
hans kompositioner märkas ett
sextiotal sånger, bl. a. den populära
”Hundratusen lärkor ...”, vidare
flera verk för soli, kör och orkester
samt melodramen ”Frithiof på sin
faders hög” och ett flertal
kompositioner av festmusik. — V. utgav
”Populär allmän musikhistoria” (1
—2, 1900—01; 2:auppl. 1916) samt
”Notice sur la musique suédoise”
(1900) och bidrog med musikartiklar
till olika tidskr. V. blev 1897 led. av
Mus. akad. och erhöll s. å. Litteris
et artibus samt fick 1912 prof:s titel.
•— Gift 1894 med Alexandra
Johansson. B. Hgn
2. Vallentin, Hugo, tidningsman,
syssling till V. 1, se s. 189.
3. Valentin, Hugo Mauritz,
historiker, skolman, f. 4 okt. 1888 i
Vikingstads skn, östergötl. län.
Föräldrar : lantbrukaren Oscar V. och
Bertha Schönthal. Kusins son till V.
1. —• V. blev fil. kand. 1909, fil. lic.
1914 och fil. dr 1915, allt i Uppsala.
Han blev lektor i historia och
modersmålet vid högre allm. läroverket
i Falun 1919 och i Uppsala 1930.
Sistn. år förordnades han till docent
vid Uppsala univ., där han 1931—32
uppehöll den ena professuren i
historia. År 1948 erhöll han prof:s namn.
—■ En stor del av V:s historiska
författarskap rör sv. 1700-tal, t. ex.
drsavh. ”Frihetstidens riddarhus”
(1915), som med sin socialhistoriska
orientering visar ett för sin tid mera
originellt grepp på ett historiskt
problem, oeh den instruktiva uppsatsen
”Det sociala momentet i
historieskrivningen om 1772 års
statsvälv-ning” (Scandia 1941).
Tillsammaäm-nesgrupp hör ”Frihetstiden inför
eftervärlden” (Studentfören.
Verdan-dis småskrifter, 1942). V. har utgivit
arbeten över allmänhistoriska problem
under 1700-talet t. ex.
”Kabinettspolitiken och kampen om kolonierna”
(ingår i Norstedts världshistoria, bd
10, 1930) oeh den historiografiska
studien ”Fredrik den store inför
eftervärlden” (1937). V:s andra stora
forskningsintresse har gällt judarnas
historia. Hans främsta arbete inom
detta område är ”Judarnas historia
i Sverige” (1924), V:s kanske
främsta forskningsprestation, och den
därmed sammanhängande
aktpublikationen ”Urkunder till judarnas historia
i Sverige” (1924) samt ”Aaron Isaacs
minnen” (1932, tills, med A. Brody).
V. har även behandlat den
internationella judendomens problem, t. ex.
i arbetena ”Det judiska Palestina”
(1932), ”Zionismen” (1933),
”Antisemitismen i historisk och kritisk
belysning” (1934, eng., tysk, dansk och
Hugo Valentin.
finsk övers.), ”Kampen om Palestina”
(1940) och ”Det judiska folkets öde”
(1944). I tidskr. och tidningspress
har V. energiskt hävdat den
zionis-tiska tanken på en fri judisk stat i
Palestina. Under många år var han
den sv. zionistorganisationens ordf.
Sedan 1949 är han red. för Judisk
tidskr. —■ Gift 1917 med Fanny
Schjöler. S. S—s
Valerius, se även Vallerius,
Wal-lerius.
Valerius, Johan David,
ämbetsman, skald, f. 13 jan. 1776 i
Göteborg, f 4 aug. 1852 i Stockholm.
Föräldrar : kyrkoherden Erik Wallerius
och Catharina Christina Ekman. Om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
