Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Wallenberg, Oscar - 4. Wallenberg, Knut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wallenberg
176
Wallenberg
lagar och reglementen, ny
aktiebolagslag, reformer i utsöknings- och
konkurslagen, bestämmande av ogift
kvinnas myndighetsålder till 21 är,
utvidgning av gift kvinnas rätt att
självständigt råda över ärvd och
förvärvad egendom. — W: s verksamhet
som stadsfullmäktig i Stockholm är
knappast mindre omfattande. Hans
kanske intressantaste förslag var att
Stockholms stad skulle köpa
Skeppsholmen och flottans anläggningar på
Djurgården oeh upplåta den åt den
privata handeln. Dels skulle handeln
gynnas, dels skulle flottan vara mer
effektiv längst ut i havsbandet. — W.
får anses vara grundaren av det
moderna affärsbankssystemet i Sverige.
Då han utarbetade regler för in- och
utlåning på olika uppsägningstider
var han nyskapare. Särskilt
inlå-ningsräkningar med längre
uppsägningstider voro ägnade att ge den sv.
bankverksamheten en stabilitet som
t. ex. de skotska bankerna inte hade,
•då deras räkningar alla voro a vista.
För att kunna betala ränta måste
bankerna investera större delen av
insättningen. Banken kunde då vid
en kris riskera komma på obestånd.
Vissheten om att en stor del av
inlåningen (enligt praxis i Stockholms
■enskilda bank blev proportionen
mellan å deposition och å upp- och
av-skrivningsräkning innestående medel
sådan att de senare utgjorde
omkring 50 % av de förra) även i
kriser stod till bankens förfogande
betydde, att bankens ledning kunde
hushålla bättre. I sin
riksdagsverksam-het kom W. också med nya och
fängslande idéer. Han kunde inte alltid
få dessa genomförda men genom sin
kraft och vitalitet genomdrev han
många motioner till fördel för
landets ekonomi och det industriella
framåtskridandet. W. var också en
socialt liberal människa, som tillät
kvinnor arbeta i banken och
därigenom öppnade ett nytt fält för dem.
Hans skriftställarverksamhet var
mångsidig. Han kunde framlägga även
mycket komplicerade ekonomiska
problem på ett sakligt men populärt sätt
och bidrog mycket till folkets
ekonomiska upplysning. Han medarbetade
i en hel rad liberala tidningar och
trots många andra sysselsättningar
var hans journalistiska produktion
mycket stor, ty han insåg pressens
makt. —■ Färgstark och med skapande
fantasi umgicks W. med alla sorters
människor. Hans hem var bland de
gästfriaste i staden och blev till ett
informellt forum för dagens frågor.
Att kunna samla oeh hålla kontakt
med sin tids ledande män och
kvinnor var en av W:s förnämsta
egenskaper. — Gift 1) 1854 med
Catha
rina Wilhelmina Andersson, f 1855;
2) 1861 med Anna Eleonora
Charlotta von Sydow. —• Litt.: Helmer
Key, ”A.O.W.” (1916). E. F—d
4. Wallenberg, Knut Agathon,
finansman, politiker, donator, f. 19
maj 1853 i Stockholm, f 1 juni 1938
därstädes. Son till W. 3 och hans
första hustru. — W. blev 1874
underlöjtnant i flottan och tog 1881
avsked som premiärlöjtnant. År 1874
inträdde W. i Stockholms
enskilda banks direktion, blev bankens
verkst. dir. 1886 och var
direktionens ordf, från 1911 till sin död
med uppehåll 1914—17, då han var
utrikesminister. W. var Sv.
bank-fören:s ordf. 1910—14 och innehade
samma post i Stockholms
handelskammare 1912—28 med undantag
för utrikesministertiden. Redan
tidigt deltog W. i Stockholms stads
förvaltning och tillhörde
stadsfullmäktige 1883—1914,
stadsfullmäktiges beredningsutskott 1890—1914
samt handels- och sjöfartsnämnden
1906—14. År 1906 började W. ägna
sig åt politisk verksamhet i och med
sitt inträde i Första K.; ur
riksdagen avgick han 1919. Han var
utrikesminister i Hammarskjöldska
ministären 17 febr. 1914—30 mars
1917. — Det var huvudsakligen inom
tre områden som W. utövade sin
verksamhet. Närmast låg Stockholms
enskilda bank och de många
industriella och finansiella intressen, som
voro förknippade med
bankverksamheten. Under de tolv år W.
samarbetade i banken med sin fader
förvärvade han dennes syn på
bankverksamhet. När han övertog bankens
ledning fortsatte han först faderns
politik. Småningom övergick W. från ren
bankverksamhet till en alltmer
omfattande företagarverksamhet och
tills, med sin broder Marcus W. (W.
6) understödde han reorganisation
samt medverkade vid grundandet av
en rad företag. Hans största enskilda
uppdrag var förmedlingen av svenska
och norska statens förvärv av
järnvägslinjerna Luleå—Riksgränsen och
Riksgränsen—Narvik. W. anskaffade
även genom sina utländska
förbindelser de nio mill. kr., som
förhindrade överföringen av
Luossa-vaara-Kiirunavaara ab. och ab.
Gällivare malmfält i utländsk ägo. Vid
reorganisationen av dessa företag
samarbetade W. med sin broder
Marcus W. och utarbetade 1901 ett
förslag till sv. statens inköp av
malmfälten. Detta fick förfalla därför att
tidpunkten för en proposition till
riksdagen ej var lämplig.
Utvidgningen av banken och den inre
konsolidering och reorganisation, som
genomfördes under W: s och hans
bro
ders ledning, befäste och stärkte
Stockholms enskilda banks ställning
som en av landets ledande banker.
— W. medverkade även vid
upptagandet av utländska statslån. Han
förstod betydelsen av utländskt kapital
för Sveriges framåtskridande, och
tills, med den danske bankmannen
etatsrådet E. Glückstadt grundade
han 1911 Banques des Pays du Nord
i Paris samt 1912 British Bank
of Northern Commerce, i vilka han
var förste v. ordf. Han insåg även
faran av att upptaga kortfristiga
utländska lån för långfristig
investering inom landet och varnade
däremot. —• W: s andra stora
verksamhetsfält var arbetet för Stockholms
stad bl. a. som stadsfullmäktig och
donator. Under mer än trettio år
inom kommunalförvaltningen utövade
han ett stort inflytande på den stad
han älskade. Stadens
kommunikationer utgjorde ett av hans stora
intressen. Han medverkade till
införandet av spårvägar i Stockholm och
sedermera till deras elektrifiering. Han
ville även låta bygga lokalbanor, inte
bara till Djursholm, utan även till
Sundbyberg, Bromma och Lidingö.
Han propagerade även för en
tunnelbana under Sturegatan och
Humlegården. Alla hans projekt kröntes
inte med framgång, men de visa hans
förutseende. W. grundade själv
Järnvägs ab. Stockholm—Saltsjön 1892
som följd av sitt initiativ till
skapandet av Saltsjöbaden 1889, där han
bekostade uppförandet av
Uppenbarelsekyrkan. Tillkomsten av Stockholms
stadshus kan till stor del tillskrivas
hans energi och intresse, vilket även
ekonomiskt tog sig uttryck i en
donation på en halv mill. kr. till dess
utsmyckning. När W. blev
utrikesminister var ordf.-posten i
stadshusnämnden det enda kommunala
förtroendeuppdrag, som han inte avsade
sig. W. gjorde många donationer
utöver de redan nämnda. Bl. a. skänkte
han 1903 som grundplåt för en
Handelshögskola i Stockholm 100 000 kr.
och lika mycket till ett konserthus.
Genom en donation år 1917 bildade
W. och hans hustru Knut och Alice
Wallenbergs stiftelse med
huvudändamål att främja vetenskaplig
forskning och undervisnings- el.
studieverksamhet av landsgagnelig
innebörd. Den ursprungliga fonden om
20 mill. kr. har, framför allt genom
senare donationer, bragts upp till
över 70 mill. kr. — Sitt tredje stora
verksamhetsfält fann W. inom
politiken. I Första K. var han oavhängig
av något parti men hans läggning
gjorde honom till moderat
konservativ. Som utrikesminister under tiden
strax före och efter krigsutbrottet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
