Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Westin, Johan - 2. Westin, Johan - 3. Westin, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Westin
299
Westin
derman 1765, vilket ämbete lian
innehade till sin död. I början av
1760-talet framträdde han som en
hänsynslös och energisk mösisledare inom
bor-gerskapet och blev en farlig
motståndare till de ledande hattorienterade
grosshandlarna. Han valdes till
riksdagsman vid mössornas segerriksdag
1765—66 och blev led. av mindre
sekreta deputationen, som hade att
döma över den förda utrikespolitiken.
Inför riksdagsvalet 1769 besvärade sig
W. över magistratens förslag till
hant-verksskrånas klassifikation, d. v. s.
den på grundval av skrånas
taxerings-summor gjorda indelningen.
Härigenom försenades valet, och W:s
uppträdande väckte stark förbittring hos
majoriteten inom magistraten och
borgerskapets 50 äldste. Ej ens hela
garvarämbetet stod i denna sak bakom
W. Denne föll igenom vid valet men
kom igen som riksdagsledamot 1771
—72, då han spelade stor roll. På
hans initiativ genomdrevs av
riksdagen 1772 valet av mössledaren T. G.
Rudbeck till överståthållare.
Egendomligt nog hörde W. sannolikt till
de mössledare, som ungefär samtidigt
våren 1772 inläto sig i
underhandlingar med franske ambassadören
Vergennes, som sökte räddå hattrådet
undan efterräkningar. Vid Gustav
III:s revolution den 19 aug. 1772
arresterades W. men släpptes liksom
övriga häktade efter några dagar och
höll den 26 aug. i borgarståndet ett
lojalt tal med ledmotiv ”lydnad är
bättre än offer”. Han blev en av led.
i den reorganiserade Kungl.
politi-kommissionen (nov. 1772), som skulle
ordna huvudstadens ”politi”, vilket
tyder på att Gustav III ville binda
W. vid sin regim. Vid 1778 års
riksdag valdes han åter till riksdagsman
och blev led. av bankoutskottet. Han
betraktades då som hovets
anhängare. överståthållaren C. Sparre
misstrodde honom dock ständigt och såg
i ”Westinianerna” en kvarleva av
mösspartiet, vilken ställde sig
hindrande i vägen för hans verksamhet i
Stockholm. Först så sent som 1776
blev W. en av de 50 äldste. I
näringspolitiska frågor stod W. helt på
skråprivilegiesystemets grund och
motsatte sig konungens försök att
lätta på skråtvånget. Missnöjet med
dessa liberala tendenser var stort inom
vissa delar av borgerskapet, och ej
minst på grund av sin inställning i
denna fråga framträdde W. vid 1786
års riksdag åter öppet som en av de
ledande oppositionsmännen. W. fick
dock endast uppleva riksdagens
början. Hans stora betydelse framgår av
benämningarna ”All världens Westin”,
”Garvarkungen” och ”Borgarkungen”.
W:s politiiska verksamhet synes ej
ha inskränkt sig enbart till
huvudstaden. Bevarade brev till honom,
t. ex. före riksdagen 1771, visa, hur
han i en rad av städer hade
korrespondenter, som höllo honom
underrättade om valförberedelser o. dyl.
En motståndare karakteriserade
honom en gång: ”Fin, het, kall, myndig
och består av Popes Miscellaneous
works och är den slugaste i övrigt.”
— Gift 1) 1749 med Märta Brita
Sontag, t 1751; 2) 1752 med Ulrika
Nor-ström, f 1772; 3) 1774 med Christina
Elisabeth Bergklyft. T. H.
Johan Westin (2).
Konturetsning av L. H. Roos af Hjelmsäter.
2. Westin, Johan, garvare,
politiker, f. 14 juli 1751 i Stockholm, f
19 aug. 1828 därstädes. Son till W. 1
i hans första gifte. — Liksom fadern
förvärvade W. en framträdande
position i garvarämbetet. I 30-årsåldern
blev han ämbetets bisittare och på
1780-talet dess ålderman. På
Kungsholmen i Stockholm, garvarnas
stadsdel framför andra, drev han en
betydande rörelse. Omkr. 1810 gjorde han
därjämte i stor skala import- och
exportaffärer på Brasilien, delvis med
egna fartyg. W. upptog faderns
mantel även i dennes egenskap av
politiker. I riksdagspolitiken tog han en
mycket aktiv del; från 1789 bevistade
han samtliga riksdagar intill 1823.
Vid riksdagarna 1810, 1817—18 och
1823 var han v. talman i
borgarståndet. Han tillhörde 1800 hemliga
utskottet, 1810 och 1815
bevillningsutskottet, 1812 och 1817 statsutskottet
samt 1817 och 1823
konstitutionsutskottet, sistnämnda år dessutom allm.
besvärs- och ekonomiutskottet. Under
1800-talets första årtionde var han
riksgäldsfullmäktig och blev 1810 led.
av bankofullmäktige. På Gustav III:s
tid framträdde W. både vid
riksdagen och i Stockholms kommunala liv
som ivrig anhängare av den anti-
roj alistiska oppositionen. Han synes
även ha stått nära de kretsar, som 1809
bragte Gustav IV Adolf på fall. Om
hans pålitlighet ur
revolutionsmän-nens synpunkt råder i varje fall ingen
tvekan, då han var en av de få, åt
vilka i Stockholm i mars 1809 nyheten
om västra arméns marsch mot
huvudstaden anförtroddes. På det
kommunalpolitiska fältet gjorde sig W.
synnerligen gällande. Som led. av
borgerskapets 50 äldste och av viktiga
styrelseorgan ■—• borgerskapets
bemed-lingskommission, börs-, bro- och
hamn-byggnadskommitterade, drätselkommissionen — verkade han till stadens
bästa på skilda områden. Om det
förtroende han på borgerligt håll åtnjöt
vittnar även att han insattes i
direktionen över borgerskapets änkehus.
Inom borgargardet, där han blev
stadsmajor, var han livligt verksam, ej
minst under det kritiska året 1808,
då Stockholms bevakning till följd av
garnisonens utkommendering i fält
övertogs av borgarna. I W:s alltid
levande intresse för sin stad kunna
också spåras sociala
bevekelsegrun-der. Med tanke på den fattigare
befolkningen väckte han vid 1817—18
års riksdag motion om inrättandet
av en sparbank i Stockholm. En
sådan kom till stånd 1821 men
organiserades efter andra riktlinjer än dem
W. föreslagit. W. tog likväl livlig del
i bankens bildande och fick säte i dess
direktion, som han tillhörde till sin
död. —■ Gift 1773 med Elisabeth
Nor-ling. C.-F. C.
3. Westin, Jakob, garvare, f. 14
dec. 1758 i Stockholm, f 3 mars 1829
därstädes. Son till W. 1 i hans andra
gifte. — W. ägnade sig liksom fadern
med stor framgång ät
garvarnäring-en och samlade en ansenlig
förmögenhet. Han var i 1800-talets början en
av huvudstadens rikaste borgare. Sitt
kapital placerade han till betydande
del i fastigheter, belägna i flera
stadsdelar men framför allt på
Kungsholmen. Han ägde där bl. a. huset i
hörnet av Hantverkargatan och
Kaplans-backen, Kungsholmens äldsta till våra
dagar bevarade borgarhus, och
Kon-radsberg. W. vårdade sig ivrigt om
Kungsholms församlings
angelägenheter. I dess kyrka, till vilken han
och sonen Johan, likaledes garvare,
skänkte ett altare med altartavla och
annan utsmyckning, erinrar en
min-nestavla om honom. W. var
ävenkom-munalpolitiskt verksam, ehuru icke i
samma grad som fadern och
halvbrodern Johan (W. 2). Med kraft ingrep
han 1789 mot försök av Gustav III
att med åsidosättande av borgerliga
fri- och rättigheter stärka sitt grepp
om huvudstadens styr. Inom
borgargardet var W. stadskapten. — Gift 1)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
