Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wibeli, Olof af - Wiberg, se även Wibergh - Wiberg, Anders
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wiberg
323
Wiberg
vände till Sverige, där han var
landshövding i Karlstad 1809—13. Han
adlades 1808 och erhöll 1809
namnet af W. Han blev 1812 led. av Vet.
akad. och Lantbruksakad. — Gift
1) 1781 med Catharina Magdalena
Escholin, f 1802; 2) 1803 med
Lovisa Margareta Escholin. An
Wiberg, se även Wibergh.
Wiberg, Anders, präst,
baptistledare, f. 17 juli 1816 i byn Vi,
Häl-singtuna skn, Hälsingland, f 5 nov.
1887 i Stockholm. Föräldrar:
bonden Eric Ersson och Cherstin
Carls-dotter. — Efter skolstudier i
Hudiksvall och Gävle blev W. 1835 student
i Uppsala, där han med långa avbrott
studerade teologi tills han 1843
kunde avlägga dimissionsex. och
prästvigas; 1847 avlade han
pastoral-ex. —■ W. påverkades redan i
ungdomen av det herrnhutiskt präglade
lä-seriet i hembygden, deltog i
konven-tiklamas fromhetsliv och studerade
ivrigt religiösa förf., bl. a. John
Bu-nyan. Under studietiden greps han
tidvis av tvivel och otro, men under
ett besök i Stockholm 1839
genomgick han en djup inre kris oeh en
väckelse, som kom att få avgörande
betydelse för hela hans liv. Vid
samma tid kom han i förbindelse med
George Scott (bd 6 s. 607), på vars
uppdrag han 1840—42 redigerade
Missionstidningen. Sedan Scott 1842
lämnat Sverige, återvände W. till
Uppsala, där han under stark
påverkan av J. Arndts ”Sanna
Kristendomen” befästes i sin tro på den
nyevangeliska åskådningen med dess
förkunnelse om den fria nåden och
den förlåtande kärleken. — Åren 1843
—49 tjänstgjorde W. som präst inom
olika förs:ar i sin hemtrakt. Han
predikade även ute i byarna — i
stugor, på logar och på fälten — och
samlade stora åhörarskaror från
såväl kringliggande som mera avlägsna
socknar. W:s predikan var en enkel,
evangelisk förkunnelse om frälsning
genom Guds nåd och människans tro
allena. Han samarbetade med
läsar-rörelsens lekmannaledare och blev en
högt skattad ledare för läseriet i n.
Hälsingland. W. hyste
norrlandslä-sarnas misstro mot vissa av kyrkans
nya handböcker och leddes småningom
till en alltmer kritisk uppfattning av
kyrkan och sina ämbetsbröder, vilka
han fann religiöst likgiltiga och i
avsaknad av tro. Själv blev han kallad
”läsarprästen” och beskylldes för att
predika en alltför lätt väg till
frälsning. I samvetsnöd inför tvånget att
admittera oomvända oeh uppenbart
ogudaktiga till nattvarden begärde
han 1849 tjänstledighet och följ, år
lämnade han Hälsingland oeh reste
till Stockholm. Vid samma tid kalla-
Anders Wiberg.
des W. inför domkapitlet, anklagad
för att i enskilt hus ha utdelat
nattvarden till några separatister, och
dömdes till tre månaders suspension.
År 1851 tog han avsked från
prästämbetet. — Under en resa till
Hamburg 1851 kom W. i kontakt med
baptismen oeh följ, år utkom hans
märkliga arbete ”Hvilken bör döpas? och
Hvaruti består dopet?”. I boken, som
väckte stor uppmärksamhet,
framträdde W. som förkämpe för
baptismens dopuppfattning, och den fick en
grundläggande betydelse för de sv.
baptisternas teologi. År 1852
anträdde W. en resa till Förenta staterna
och på vägen dit döptes han i
Köpenhamn av den landsförvisade sv.
baptistpionjären F. O. Nilsson (bd 5 s.
441) och intogs i baptistkyrkan. I
Förenta staterna verkade W. i The
American Baptist Publication
Socie-tys tjänst och ordinerades till
baptistpastor. Han återvände till Sverige
hösten 1855 och blev föreståndare för
Stockholms första baptistförs., vilken
befattning han innehade tills han
1878 övergick till Stockholms södra
baptistförs., som han tjänade till sin
död. Under en tid var han även lärare
vid den på hans initiativ tillkomna
predikantskolan Betelseminariet. Han
understöddes av amerikanska
mis-sionssällskap och företog även
in-samlingsresor till England och
Förenta staterna för kapellbyggen och
andra missionsuppgifter. — W. var
den sv. baptismens grundläggare,
teolog och organisatör. Som predikant
och andlig ledare övade han ett stort
inflytande inte endast i huvudstaden
utan också i landsorten, där han
företog långa och upprepade predikoresor.
Det var dock mindre som talare än
som lärare och undervisare han gjorde
sin största insats. Sitt främsta
teologiska språkrör hade han i
Evange-listen, som han redigerade 1856—73.
Under 1880-talet skrev han även
flitigt i tidskr. Kristianen. —
Personligen var W. en varmhjärtad och
osjälvisk kristen. Som missionsledare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
