- Project Runeberg -  Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 8. Toffteen-Ö /
325

(1942-1948) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wiberg, släkt - 1. Wiberg, Martin - 2. Wiberg, Martin

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Wiberg

325

Wiberg

t 1941), vars söner äro
överintendenten Åke W. (W. 3) och verkst. dir. i
ab. Malmö strumpfabrik, konsuln för
Uruguay Inge Erland Magnus W. (f.
1905) samt d) telegrafinspektören i
fjärde distriktet (Malmö) Jöns W.
(f. 1837, t 1916).

1. Wiberg, Martin, uppfinnare,
f. 4 sept. 1826 i Viby i Gustav Adolfs
skn, Kristianst, län, f 29 dec. 1905 i
Stockholm. Föräldrar:
åhonOlaJepps-son och Elna Trulsdotter. — W. blev
student 1845, fil. kand. 1850 och fil.
dr s. å., allt i Lund, samt läste sedan
medicin under fyra terminer men
måste av ekonomiska skäl avbryta
studierna. Åren 1852—53 var han
lärare vid Lunds privata
elementarskola. Han fick ett erbjudande att bli
docent i filosofi vid Lunds univ., men
håg och läggning gjorde honom till
uppfinnare. —■ W. konstruerade 1854
en sinnrik snällsättnings- och
radav-slutningsmaskin. Den kom dock ej,
lika litet som dansken Chr. Sörensens
snällsättningsmaskin, att slå igenom,
ty då W. från hemlandet återkom
till England, där hans maskin hade
förfärdigats, var den försvunnen.
Sörensens maskin var byggd på
cirkelns idé och satte en bokstav i
sänder, medan W:s var baserad på den
raka linjens idé oeh satte hela
stavelser. W. löste även det dittills
olösta radavslutningsproblemet
fullständigt. Hemkommen till Sverige
utarbetade han räntetabeller att
användas i samband med
beskattnings-systemet. De skulle tryckas på en av
Georg och Edvard Scheutz (bd 6 s.
546) uppfunnen maskin för
uträkning av logaritmer m. m., vilken dock
hade sålts till Förenta staterna, och
W. konstruerade därför —• på sex
månader — en egen maskin, blott en
tiondedel så stor som den scheutzska.
Med W:s räknemaskin uträknades
och trycktes 1859 hans räntetabeller,
det första med räknemaskin utförda
sv. arbetet. Maskinen opererade i bly,
och resultatet överfördes i matriser
av guttaperka. Då dessa icke voro
hållbara nog för längre tids tryckning,
måste W. utexperimentera ett fastare
ämne. Efter tretton års forskningar
lyckades han framställa en lämplig
kopparlegering. W. införde därmed
en ny galvanoplastisk metod,
nämligen att med blymatriser göra
tryckplåtar i koppar. Med maskinen
uträknades nu och trycktes det stora
verket ”Logaritmtabeller ...” (1875;
även på tyska, franska och engelska),
som upptar sjuställiga logaritmer.
Stor ära och berömmelse kommo W.
till del även internationellt för hans
uppfinning. Vet. akad. föreslog hos
K. M:t en belöning till W. på 3 000
rdr, K. M:t höjde i proposition sum-

Martin Wiberg (1).

man till 5 000 rdr, och riksdagen
beslöt 8 000 rdr. Det beräknade
ekonomiska resultatet av uppfinningen
uteblev dock. Nu följde för W. en
mycket produktiv period som
uppfinnare. Bland hans många
konstruktioner må nämnas en
kupéuppvärm-ningsapparat, en kontrollapparat för
bestämmande av tåghastigheten, en
apparat för kastning av post från tåg,
remisskistor, använda vid Statens
järnvägar, brevlådor med automatisk
tömning, använda även utom Sverige,
en s. k. bottenhuggare för
upphämt-ning av djur oeh växter från
havsbottnen, prisbelönad på
världsutställningen i Philadelphia 1876, maskiner
för tillverkning av tändsticksaskar,
som fingo användning även
utomlands, en gräddsättare, en separator,
en kaffeextraheringsapparat, en
kontrollapparat för uppmätning av
vätskor, en anordning för separering av
olika tunga vätskepartiklar, en
automatisk smörkärna, sätt att behandla
torv för att öka dess användbarhet som
bränsle och ett bakladdningsgevär, som
hade automatiskt slutstycke och vars
låsmekanism ovanligt lätt kunde tas
isär; geväret ansågs dock vara alltför
snabbskjutande och därigenom orsaka
slöseri med ammunition. —■ W. torde
ha varit den första vägrödjaren för
tanken att påverka eller bota vissa
sjukdomar medelst ljus; dessa idéer
framförde han i början av 1890-talet.
Ett fåtal försök gjordes, bl. a. på
Uppsala hospital och av dr E.
Wester-lund i Enköping, men omöjligheten
att uppbringa kapital för en så
revolutionerande idé bragte försöken att
avstanna. År 1896 erhöll W. patent
på ett s. k. spektralinstrument eller
färgpiano anordnat med
pianoklaviatur, sä att vid anslagen av olika
tangenter spektrums skilda färger

skulle framkallas. Uppfinningen var
byggd på tonpianots idé och ville ge
färgkompositörer samma möjligheter
att genom färgernas behagliga
inverkan på synsinnet komponera
färgmusik, som tonsättarna genom det
vanliga pianot ha att komponera
tonmusik. Alfred Nobel förklarade i brev
till W.: ”jag anser idéen vara
utmärkt geniell och originell, den är så
snillrik att jag ej nog kan gratulera
dess upphofsman”; han beslöt sig
också för att ekonomiskt stödja
uppfinningen, men hans död snart
därefter hindrade planens realiserande.
— Att W. var en man väsentligt före
sin tid, ser man även av att han 1903
erhöll patent på en reaktionsdriven
flygmaskin (”luftmaskin”) och på en
explosionsmotor. •—• W. blev led. av
Fysiografiska sällskapet i Lund 1863.
— Gift 1) 1855 med Sofia Augusta
Knutsson, t 1859; 2) 1863 med Emma
Wilhelmina Lindskog. H. Wg

2. Wiberg, Frans Martin,
me-tallurg, f. 22 mars 1894 i Uppsala.
Föräldrar: järnvägstjänstemannen

Frans Olof IF. och Eva Fredrika
Hammarström. Sonson till W. 1. — W.
avlade studentex. i Uppsala 1912 och
utexaminerades från Tekn. högskolans

Martin Wiberg (2).

avd. för bergsvetenskap 1917. Han
var metallograf vid Domnarfvets
jernverk i Borlänge 1917 och lärare i
metallurgi m. m. vid Bergsskolan i
Falun 1917—30, hade konsulterande
ingenjörsverksamhet 1930—35 och
var lärare i metallurgi m. m. vid
Bergsskolan i Filipstad 1935—40.
Som kommissarie planerade och
ordnade han järnverkens kollektiva
gruv-och järnavd. vid
Göteborgsutställ-ningen 1923. Sedan 1940 är han prof,
i järnets metallurgi vid Tekn.
högskolan. Han har gjort studieresor till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:33:36 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smok/8/0357.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free