Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Wilcke, Gustaf - Vilde, Jacob - Wildeman, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wilcke
383
Wildeman
2. Wilcke, G u s t a f Daniel,
industrimän, politiker, f. 25 okt. 1776 i
Norrköping, f 4 okt. 1863 i
Stockholm. Föräldrar: stadsläkaren med.
dr Henrik Christian Daniel W. och
Catharina Maria Meisner. Brorson
till W. 1. —* W. var 1806—58
innehavare av järngjuteriverket
Bergsunds bruk på Södermalm i
Stockholm. Redan 1806 knöt han
förbindelse med engelsmannen Samuel
Owen, som 1806—09 var förste
mästare vid Bergsunds modellverkstäder.
Vid bruket tillverkades under denna
tid bl. a. den första i Sverige
framställda ångmaskinen och det första
valsverket för valsning av järnplåtar.
— W. var led. av borgarståndet 1810,
1812 och 1815. En uppmärksammad
insats gjorde han under
valriksdagen i Örebro 1810, då han tillhörde
nämnden för val av tronföljare och
med entusiasm anslöt sig till
förslaget om marskalk Bernadottes val.
Till detta val knöt han såväl
inrikes-som utrikespolitiska förhoppningar:
den nye kronprinsen skulle ge oss
Finland tillbaka oeh tygla folkyran,
som tagit sig skrämmande uttryck
vid Fersenska mordet. — W. har
utgivit ”Underrättelser om Bergsunds
bruk” (1830). — Ogift. S. Sw.
Vilde, Jacob, universitetslärare,
historiker, f. 1679 i Bauske, Kurland,
t 21 april 1755 i Stockholm. Fadern
var köpman. — V. studerade i Riga
och Königsberg, där han blev fil. mag.
1701, varefter han s. å. utnämndes
till konrektor i Riga. Är 1703 blev
han prof, i historia vid univ. i
Per-nau, där han 1704—09 var prof, i
latin. V. erhöll 1709 tjänstledighet
på grund av sjukdom och utrikesresa
(till Aachen). Under hans frånvaro
gingo hans bibliotek och
tillhörigheter förlorade vid den ryska
invasionen i Pernau 1710. Han
förordnades interimsvis till prof, i latin i
Greifswald 1714, men då kriget snart
även nådde hit, föredrog han en
privat anställning hos riksrådet greve
Gustaf Cronhielm, vars söner han
medföljde på en resa genom
Centraleuropa. Han kallades 1718 av
hertigen av Holstein till prof, i Kiel men
antog redan följ, år erbjudandet att
bli sv. rikshistoriograf, vilken
befattning han innehade till sin död, trots
att han blev blind 1741. Är 1727 hade
V. erbjudits att bli prof, i romersk
rätt vid Uppsala univ. men avböjt. —•
V. fick närmast i uppdrag att skriva
Karl XI :s historia och ev. även Karl
XII:s. Det blev emellertid svårt för
honom att få tillgång till något
ämbetsrum, där han kunde utnyttja de
officiella handlingarna, varför han i
stället 1721 började utarbeta ett
stort verk om Sveriges statsrätt.
Efter ett omständligt
censurförfarande från myndigheternas sida utkom
slutligen 1731 ”Sueciae historia
prag-matica”. I detta verk brytas
stormaktstidens och frihetstidens
åskådningar mot varandra. ”Han hade den
rudbeckska tidens oförmåga att skilja
dikt och historia från varandra, men
i sin totaluppfattning av statens
uppkomst, såsom en ur ätten framvuxen
företeelse, står han på frihetstidens
praktiska och rationalistiska
ståndpunkt” (Schück). ”Sueciae historia
pragmatica” var avsedd att endast
vara den allmänna inledningen till
ett större verk, som skulle behandla
hela vår offentliga och enskilda rätt,
ståndsprivilegier, banklagstiftning
etc. Denna verkets huvuddel blev
dock aldrig skriven. Av den utgivna
delen utkom sedermera (1749) på sv.
inledningen och forntidens historia,
medan verkets avslutande partier
utgivits i sv. övers, redan 1742 under
titeln ”Det så kallade oinskränkta
enwäldet som kon. Carl XI anno 1680
wordit updragit emot ogrundade
ryck-ten förswaradt och i sitt retta lius
framstäldt”. Denna del av verket
utgör ett försök att objektivt bedöma
även det karolinska enväldet, som
enligt V: s uppfattning inte var ett
laglöst envälde utan begränsat av
författningen. V. fick senare i uppdrag
att rätta och kommentera Samuel von
Pufendorfs ”Inledning till Svenska
Statens historie”, som 1738—43
utkom i ny övers, ”med wederbörliga
tilökningar, bewis och
anmerckning-ar försedd af Jacob Wilde”. En
latinsk, utökad upplaga utgavs även
1741 av sonen, som var sin faders
medhjälpare sedan denne blivit blind.
— V. var även delägare i Alingsås’
manufakturverk. — Gift 1723 med
Anna Maria Holsten. — Litt.: K.
Nordlund, ”Om censureringen af
Jacob Vildes Historia Pragmatica”
(Hist. tidskr. 1902). L. Th. (U. B.)
Wildeman, Arvid Tönnesson,
krigare, ståthållare, f. under senare
delen av 1560-talet, f 4 april 1617 på
Viborgs slott i Finland. Föräldrar:
skeppshövitsmannen och slottsloven i
Viborg Tönne Olofsson (Lille) och
Brita Henriksdotter Risbit. — W.
omtalas som page hos Johan III 1584
och kallas 1590 konungens
kammartjänare. Han tillträdde 1591 sitt
fädernearv, bestående främst av gården
Tjusterby i Pernå skn, Nyland. Efter
Johan III:s död slöt sig W. till Claes
Fleming. Han sändes av denne 1593
pä en beskickning till konung
Sigismund i Polen och var under de följ,
åren verksam för konungens sak i
Finland. Då hertig Karl 1599 företog
sitt krigståg till detta land,
utnämnde Sigismund W. till amiral över den
kungliga flottan därstädes. Efter
hertigens seger lyckades W. med två
fartyg undkomma till Reval. Hertigens
räfst med Sigismunds anhängare gick
endast i mindre utsträckning ut över
W., som på sitt håll snart visade
tendenser att vilja närma sig Karl. Ur
W:s synpunkt var en underkastelse
en politisk nödvändighet. Försoning
kom till stånd 1600, och efter åtta
månaders landsflykt återvände W.
till Finland. Trohet mot sin nye
herre, hertigen, fick han tillfälle att
på ett lysande sätt visa i kriget mot
Arvid Wildeman.
(Gravrelief i Pernå kyrka, Finland.)
Polen. En särskild berömmelse vann
W. genom sitt tappra försvar av
Fellin 1602. S. å. utsågs han till
ståthållare på Viborg, i vilken befattning
han kvarstod till sin död. — W:s
namn är intimt förknippat med
Sveriges ryska politik under Karl IX: s
och Gustav II Adolfs tidigare
regering. Under hans ledning utbyggdes
Viborgs befästningsverk. I de
sv.-ryska förhandlingarna spelade W. en
viktig roll. Bl. a. var han en av
delegaterna vid fredsverket i Stolbova.
Han befrämjade ö. Finlands
utveckling i fråga om ekonomi och
kommunikationer. Som lagman i Karelen
frän 1608 fick W. ytterligare
förtrogenhet med dessa delar av Finland.
Gustav II Adolf, som 1614 besökte W.
på hans gärd, Tjusterby, utnämnde
honom 1616 till överståthållare över
Nyslott, Keksholm och Nöteborg
förutom Viborg. — W. var en
ståthållaretyp av ovanliga mått. Han kunde
visserligen i sin framfart lämna ex.
på brysk självrådighet, men källorna
vittna samtidigt om en kultur oeh
humanitet i personliga uppgörelser,
som ej voro vanliga hos hans
ståndsbröder vid denna tid. — Gift 1593
med Anna Hansdotter Björnram.
B. B—é
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
