Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Virgin, Eric - Wirsén, af Wirsén, ätter - 1. Wirsén, Carl Johan af - 2. Wirsén, Gustaf Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wirsén
408
Wirsén’
högskolan 1902—04 och blev
stabs-adjutant och löjtnant vid
Generalstaben 1908, där han blev kapten
1912. V. transporterades till Livregis
grenadjärer 1916, blev överadjutant
och major vid Generalstaben 1918
samt överstelöjtnant där 1922. År
1926 blev han chef för Svea trängkår,
senare s. å. överste, inspektör för
trängen 1927 samt generalmajor och
chef för flygvapnet 1931. Han tog
avsked från befattningen som
flygvapenchef 1934 för att tillträda
tjänsten som politisk och militär
rådgivare åt kejsaren av Etiopien. Som
sådan kvarstannade han till sept.
1935 — strax innan Italien anföll
landet —■ då han av hälsoskäl måste
återvända till Sverige. Han inträdde
1936 som generalmajor i flygvapnets
reserv, där han kvarstod till 1946. —
V. tjänstgjorde under hela sin
gene-ralstabstid vid kommunikationsavd.,
där han 1920—26 var avd.-chef.
Under sitt arbete vid avd. kom V. till
insikt om motoriseringens allt större
betydelse för underhållst jänsten i
krig, vilket i sin tur gjorde honom
skickad att övertaga
inspektörsbe-fattningen vid trängen och leda
omorganisationen av detta truppslag
vid genomförandet av 1925 års
för-svarsordning. När V. 1931 åtog sig
chefskapet för flygvapnet var detta
ett för honom nytt
verksamhetsområde; han var icke flygutbildad och
saknade djupare flygtekniska
kunskaper. Hans strävanden att
modernisera och utöka flygvapenbeståndet
mötte stora svårigheter, då
anslagstilldelningen var otillräcklig och den
1930—35 arbetande
försvarskommis-sionens resultat icke ansågs böra
föregripas. V. var ordf, i K.
auto-mobilklubben 1933—34 och förste v.
ordf, där 1940—43. Åren 1944—47
var han ordf, i Riddarhusdirektionen.
Han invaldes i Krigsvet. akad. 1924.
V. utgav ”Abessinska minnen” (1936)
och ”Ussamkura rundar Afrika” (s.
å.). — V. vai- i sin krafts dagar en
frejdig och snabbt arbetande officer
med stor förmåga till anpassning
efter växlande förhållanden och till
samarbete med olika intressegrupper.
—• Gift 1902 med Olga Maria
Wilhelmina Ewerlöf. K.
Wirsén, af Wirsén, ätter från
Virserums skn i Kalmar län, vilkas
äldste med visshet kände stamfader
Sven på 1600-talet ägde
rustnings-stommen Härslida i denna skn och
skattehemmanet Skörtorp i Stenberga
skn, Jönköp. län. Dennes sonson
bonden Carl Kebbosson (f. 1708, t 1791)
på Björkmåsa hade sonen Johan (f.
1738, f 1809), vilken blev
regements-skrivare vid arméns flottas
Svea-borgseskader. Han antog namnet
Wirsén efter sin födelseskn. En son
till honom, v. amiralen Carl Johan
W. (W. 1), adlades 1812 med namnet
af W. och blev far till översten,
senare dir. i
Jernkontoretochriksgälds-fullmäktigen Carl Thure af W. (f.
1815, f 1869). Dennes äldste son, förf.
Carl David af W. (W. 3), blev far
till envoyén Einar af W. (W. 4), som
vid sin död 1946 var denna ätts sista
manliga medl. — En yngre son till
regementsskrivaren Johan W.,
presidenten i Statskontoret, statsrådet
Gustaf Fredrik W. (W. 2), adlades
samtidigt med brodern Carl Johan
1812, men med bibehållet namn, samt
upphöjdes 1815 i friherrligt och 1826
i grevligt stånd. Hans son, majoren,
sedermera riksgäldsfullmäktigen
greve Axel Emil W. (t 1809, f 1878), blev
far till ryttmästaren vid Livreg:s
dragonkår greve Carl Gustaf Fredrik
W. (f. 1850, f 1913). Med denne
utslocknade den grevliga ätten W. på
svärdssidan.
1. Wirsén, Carl Johan af,
före adlandet Wirsén, sjöofficer, f.
12 sept. 1777 på Sveaborg, Finland,
f 20 okt. 1825 i Stockholm.
Föräldrar: regementsskrivaren Johan W.
och Sofia Helena Avén. — W. blev
skeppsgosse vid arméns flotta 1783,
deltog som furir i sjöslaget vid
Svensksund 1789, avlade officersex.
1795 och blev fänrik vid arméns flotta
s. å. Han steg snabbt i graderna oeh
blev 1809 major i flottorna och
överadjutant hos Karl XIII, adjutant
hos kronprins Karl Johan 1811 och
överstelöjtnant vid arméns flotta
1812. S. å. blev han adlad med
namnet af W. Han bevistade som tf.
generaladjutant för flottorna slaget vid
Leipzig i okt. 1813. År 1814 blev han
konteramiral och året därpå chef för
Göteborgseskadern av arméns flotta,
i vilken befattning han kvarstod till
1824, då han blev chef för
förvaltningen av sjöärendena. Några
månader före sin död utnämndes han till
v. amiral. Han blev led. av Krigsvet.
akad. 1808. — W. var en duktig
sjöofficer och en tapper krigare; han
blev flera gånger sårad i fält, bl. a.
i slaget vid Lappo 1808. — Gift 1813
med Helena Gustava Boucht. K.
2. Wirsén, Gustaf Fredrik,
greve, ämbetsman, politiker, f. 21 okt.
1779 på Sveaborg, Finland, f 9 dec.
1827 i Stockholm. Bror till W. 1. —
W. blev 1791 sergeant vid arméns
flotta och två år senare tygskrivare
vid Sveaborgs eskader. År 1797 blev
han faderns efterträdare som revisor
vid Sveaborg och 1799 revisor i
Kammarrätten. Han utnämndes till
kam-marförvant i Förvaltningen av
sjöärendena 1803; 1804 blev han v.
landssekr. i Västmanlands län, följ.
åi- kommissarie i Kammarrätten och
s. å. överkrigskommissarie och chef
för fältkontoret i Pommern. År 1807
blev han statskommissarie i
Statskontoret och 1809 led. av Rikets
ären-ders allm. beredning. W.
utnämndes-till statssekr. för krigsärenden 1812’
och adlades s. å. År 1818 blev han
president i Statskontoret och 1824
statsråd. — W:s lysande karriär som
ämbetsman och politiker får främst
tillskrivas hans begåvning och
arbetsförmåga. Han kom tidigt in i den
rikssvenska förvaltningen, där han
avancerade snabbt och förvärvade
mäktiga beskyddare. Under Gustav
IV Adolfs krig i Pommern 1805—07
gjorde han uppmärksammade
insatser som överkrigskommissarie och
chef för fältkontoret, vilket
meriterade honom att snart bli
statskommissarie i Statskontoret och 1808 led.
av Krigskollegii
krigsförvaltnings-dep. Han förefaller ej ha varit någon
politiserande ämbetsman; i varje fall
tycks han ej aktivt ha deltagit i
konspirationerna mot Gustav IV Adolf.
Hans karriär kom att fortsätta
under den nya regimen, och W. blev som
statssekr. för krigsärenden medl. av
statsrådet. År 1813 fick han i
uppdrag att medfölja den sv. fältarmén
till Tyskland för att organisera
arméns ekonomi. W. blev där i tillfälle
att visa sina administrativa talanger,
och bl. a. fick han det ansvarsfulla
uppdraget att handha de engelska
subsidierna. Vid denna tid kom han
i närmare kontakt med kronprins
Karl Johan. År 1814 deltog W. som
sv. kommissarie i konventionen i Moss
och blev följ, år friherre. Hans
förhållande till kronprinsen
började-snart bli mindre gott. W. hade
både-i Tyskland och efter hemkomsten
hävdat egna meningar, främst i
militära, ekonomiska och
näringspolitiska frågor. Han hade också fått
farliga motståndare och avundsmän
inom inflytelserika hovkretsar. W.
hade som statssekr. förordat en
rationell sparsamhetspolitik i fråga om
militära utgifter, och han ville bl. a.
något reducera armén. Ända till
1815-var han kronprinsen behjälplig i
dennes försök att genom
växeloperationer ”styra” kursen, men vid denna
tid började han visa skepsis
gentemot dessa åtgärder, och samtidigt
hävdade han liberala idéer inom
handelspolitiken. Allt detta gjorde,
att man försökte få W. bort ur
statsrådet och överflyttad till
Statskontoret. I det längsta vägrade W. att
gä med på detta, men 1816
förmåddes han att ad interim övertaga
ledningen av Statskontoret, vars
president han blev två år senare. Sin
kanske största insats under 1810-talet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
