Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Wrangelk, ätter - 1. Wrangel, Herman - 2. Wrangel, Helm - 3. Wrangel, Carl Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrangel
428
Wrangel
ten Wrangels stamlinjer”
(Person-liist. tidskr. 1917 och 1923).
1. Wrangel, Herman,
fältmarskalk, f. 29 juli 1587 (enligt annan
uppgift 9 maj 1584) i Estland, f 10
dec. 1643 i Riga. Föräldrar:
lantrådet och ryttmästaren Hans W. och
Barbara Anrep. — W. kom under
Karl IX :s senare regeringsår till
Sverige, blev 1608 ryttmästare vid
Östgöta ryttare och 1612 vid konungens
livfana och deltog i krigen mot
Danmark och Ryssland. Han var 1612
kommendant i Ivangorod, blev följ, år
Herman Wrangel.
Målning (detalj) av okänd konstnär.
chef för en truppstyrka, som
avsändes till Jacob De la Gardies hjälp,
oeh vistades 1614 i Novgorod och följ,
år i Pleskov. Han utnämndes till
ståthållare 1616 på Kalmar slott och 1619
på Älvsborg, deltog med utmärkelse i
kriget mot Polen och ledde 1621 som
fältmarskalk en av
belägringshärar-na utanför Riga. Två år senare blev
han ånyo ståthållare på Kalmar slott
och över Öland samt dessutom överste
för ett reg. från Kronob. län. År 1625
utnämndes han till ståthållare på
Jönköpings slott. Han var med de
trupper, som Gustav II Adolf 1626
överförde till Preussen, deltog s. å. i
striden vid Mewe och förde i
konungens frånvaro befälet över
krigsmakten i Preussen. Vid Gurzno besegrade
han 1629 en överlägsen polsk styrka
— den största bragden under hans
krigarbana. W. tog del i
stillestånds-förhandlingarna med Polen s. å. men
utnämndes 1630 till riksråd och
vicepresident i krigsrätten (senare
Krigskollegium) och mönstrade 1630—31
trupper i Finland och Balticum. W.,
som på grund av krigshotet från
Danmark våren 1632 kallades till
Stockholm, tycks ha umgåtts med planer
att gå i rysk krigstjänst men
befordrades s. å. till v. generalguvernör i
Preussen med uppgift att stärka
provinsens försvar och övervaka
utvecklingen i Polen. Han var delegat vid
stilleståndsförhandlingarna med
Polen i Stuhmsdorf 1635 och förde följ,
år befälet över sv. fältarmén i
Pommern. W., som av allt att döma
tillhörde en äldre skola än Banér, råkade
snart i delo med denne och
återkallades 1638 till Sverige, där han de följ,
åren var verksam som
ställföreträdare för riksmarsken Jacob De la
Gardie. År 1643 utnämndes han till
generalmajor i Livland men avled
kort efter ankomsten dit. — W. var
typisk för sin tids baltiska adelsmän,
tapper och uppslagsrik men
karriär-lysten och andryg. Han hade ett
synnerligen häftigt lynne; år 1631
överföll han sålunda danske agenten i
Stockholm Pros Knudsen med hugg
och slag — en affär, som höll på att
leda till svåra diplomatiska
förvecklingar med Danmark. År 1611 erhöll
han Skokloster i Uppland i förläning
av Gustav II Adolf. — W:s brev till
Axel Oxenstierna äro tryckta i
”Rikskansleren Axel Oxenstiernas Skrifter
och Brefvexling” (2: 8, 1898); — Gift
1) 1612 med Margareta Grip, f 1624;
2) 1626 med Catharina Gyllenstierna,
f 1629-, 3) 1636 med grevinnan Amalia
Magdalena af Nassau-Siegen. A. Åg
2. Wrangel, Helmuth (Helm),
krigare, f. 1600 i Mecklenburg, f 15
aug. 1647 i sv. högkvarteret vid Plau.
Antagligen kusin till W. 1. — W.
trädde på 1620-talet i sv. krigstjänst,
blev 1631 löjtnant och utnämndes
efter Lützenslaget till överstelöjtnant
och chef för en skvadron ryttare. W.
deltog i Horns och Banérs fälttåg,
visade under sina strövpartier många
prov på mod och fyndighet och
utnämndes efter slaget vid Wittstock
1636 till överste för ett kavallerireg.
För ett begånget dråp måste han 1638
övergå i brandenburgsk tjänst men
återvände följ, år, deltog i
Torstensons fälttåg mot de kejserliga
arvländerna och var 1642 kommendant
på Glogau. Han var med vid anfallet
på Danmark följ, år, intog i jan. 1645
ett antal städer på Jylland och
förödde Holstein men förmådde inte
erövra Rendsborg. W., som 1645
utnämnts till generalmajor av
kavalleriet, deltog i Carl Gustaf Wrangels
fälttåg, sårades svårt vid belägringen
av en fästning i Westfalen 1646 och
gjorde följ, år ett berömt anfall mot
det kejserliga lägret vid Eger. Han
blev dödligt sårad i slaget vid Plau 12
aug. 1647, avled några dagar senare
och begravdes i Mariakyrkan i
Wis-mar. —■ Ogift. A. Äg
3. Wrangel, Carl Gustaf,
greve, härförare, riksmarsk, f. 13 dec.
1613 på Skokloster i Skoklosters
skn, Uppsala län, f 25 juni 1676 på
sitt gods Spieker på Rügen. Son till
W. 1 i hans första gifte. — W.
undervisades till en början i hemmet
och därpå 1625—26 vid Collegium
Skytteanum i Stockholm. Sistn. år
medföljde han sin fader till Pommern,
bevittnade det polska fälttåget och
företog efter hemkomsten till Sverige
1630 en resa till Holland, där han
studerade navigation och
skeppsbyggen, och därifrån till Frankrike. Är
1631 trädde han i tjänst hos Gustav
II Adolf som kammarjunkare och
kornett vid Livreg., deltog i
konungens tyska fälttåg och var bl. a. med
i slaget vid Lützen 1632. Han
utnämndes följ, år till överstelöjtnant
vid Bengt Bagges värvade
infanteri-reg. i Elbingen, förflyttades 1634 till
samma beställning vid Joakim
Molt-kes värvade kavallerireg., som låg
förlagt i Pommern men 1635 anslöt
sig till Banérs armé, och deltog med
utmärkelse i slaget vid Lüdershausen
s. å. Han var med i de fortsatta
striderna, befordrades 1636 till överste
för Livregementet till häst och
medföljde armén i operationen mot
Tor-gau s. å. Här inträffade en brytning
mellan honom och Banér; W.
återvände till Vorpommern och deltog
under sin fader i försvaret av denna
provins samt blev 1638 — trots
avstyrkan av Banér — generalmajor
och nominell chef för Dalreg. S. å.
begav han sig i rekryteringsärenden till
Sverige men återvände snart till
Tyskland och var med i de följ, årens
strider. Han var en av de tre
generaler, som efter Banérs död 1641 förde
befälet över armén i Tyskland, reste
följ, år till Sverige, varifrån han
överförde nya trupper till
Torstensons armé, och tjänstgjorde därefter
som dennes stabschef. Han gjorde en
vacker insats i slaget vid Leipzig 1642
och var med vid anfallet mot
Danmark 1643 men övertog följ, år efter
Claes Flemings död befälet över den i
Kiel liggande flottan. Han
genomförde lyckligt flottans utbrytning ur
Kielfjorden, blev 1645
överkommendant över hela flottan och krossade
genom en effektiv närkamps- och
änt-ringstaktik den danska flottan i
slaget vid Femern 13 okt. 1644. Segern
— en av den sv. örlogsflottans största
— kunde ej helt utnyttjas men ledde
till att danskarna utrymde Skåne. År
1645 utnämndes W. till
rikstygmäs-tare men fick följ, år taga befälet
över armén i Tyskland — till en
början under Torstensons överinseende
— och blev 1646 fältmarskalk och
generalguvernör i Pommern samt
riksråd. Tills, med Turenne
opererade W. 1646 i Bayern men gick 1647
ensam mot Böhmen och visade därvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
