Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Wrede, Fabian - 2. Wrede, Fabian
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrede
438
Wrede
sala, där lian kom att utföra ett
skickligt arbete, främst för
reduktionens och indelningsverkets
genomförande. Sin politiska debut gjorde
W. på riksdagen 1680, då han
framträdde som en av de kungliga
intressenas mer hängivna anhängare och
blev medl. av Stora kommissionen.
Han steg därefter snabbt i Karl XI: s
gunst. På följ, riksdag, 1682, fick W.
det maktpåliggande uppdraget att
vara lantmarskalk, ett uppdrag som
han löste med både kraft och taktisk
skicklighet. Därefter formligen
hopade sig uppdragen på W.; den
verksamhet började, som ej endast skulle
ställa honom i allra främsta rummet
bland Karl XI :s medhjälpare utan
som också skulle komma honom att
framstå som en typisk repr. för den
karolinska tidens byråkrati. År 1685
blev W. först tf. och sedan ord.
president i Bergskollegium, ordf, i
Re-duktionskommissionen och president
i Reduktionskollegium, k. råd samt
kammarråd, 1687 blev han president
i både Kammarkollegium oeh
Kommerskollegium. Från
reduktionsver-ket befriades han 1687, från
presi-dentskapet i Bergskollegium 1694. —
I sitt kortvariga arbete som
reduktionens ledare 1685—87 visade sig W.
som en de kungliga intressenas
synnerligen skicklige och effektive
tjänare. Sistn. år upphöjdes han i
grev-ligt stånd. Sitt livs stora insats
gjorde W. som skapare av och som
ledare för den karolinska tidens
stats-finansiella system.
Finansförvaltningen utvecklades till ett tekniskt
finslipat och effektivt arbetande
instrument, avpassat för den i sina
grundvalar förändrade
statshushållningen med dess invecklade och
synnerligen omfattande verksamhet. Även
för näringslivet gjorde W. en
betydelsefull insats. År 1686 utsedd till
ordf, i den då tillsatta kommissionen
för näringslivets upphjälpande var
han de följ, åren en av de drivande
krafterna i ett synnerligen nitiskt,
enligt strängt merkantilistiska
grundsatser bedrivet arbete, som slutligen
bar frukt i en om ock ganska
blygsam så dock märkbar uppryckning av
både ”manufakturerna” (främst
textilindustrien) och bergsbruket.
Strävandena att göra Sverige till en
självständig handelsmakt, stark nog att
hävda sig i den internationella
konkurrensen, fingo däremot långt ifrån
åsyftat resultat, något som W. —
för övrigt ej utan skäl — tillskrev
Hollands och Englands
monopolställning inom östersjöområdet. Att bryta
denna måste enligt honom bli den sv.
utrikespolitikens mål. Att hans
sympatier under sådana omständigheter
orienterade sig mot Frankrike är
en
dast naturligt. Efter Karl XII: s
trontillträde följde för W., vilken som
flottans ledare suttit i den korta
förmyndarregeringen, småningom
genomgripande förändringar. Redan
kort efter myndighetsförklaringen
föll han i onåd, varvid han även
beskylldes för vissa oegentligheter. Han
lyckades dock fria sig och återtog
snart nog sin ställning; vid
krigsutbrottet utnämndes han dessutom till
led. av Defensionskommissionen. Men
länge dröjde det ej förrän en
motsättning av verkligt djupgående, både
principiell och praktisk natur gjorde
sig gällande mellan W. och Karl XII.
Mot förändringar ställde sig W.
nästan alltid skeptisk. Han kom
därigenom att i sin mån försvåra en
rationell anpassning efter lägets krav. I
det hemmavarande rådet var W:s
ställning stark, särskilt när det gällde
ekonomiska avgöranden, och efter
Poltava blev hans inflytande ännu
starkare, något som ej minst berodde
på att han i de modlöshetens dagar
som följde efter katastrofbudskapet
egentligen var den ende, som höll
modet uppe. Detta hindrade
emellertid ej, att förhållandet till Karl XII
ytterligare skärptes. För W. tedde
sig dennes stora offensivprogram, som
redan i slutet av 1709 började anas
i Stockholm, som helt orimligt. W.
ansåg endast en defensiv krigföring
möjlig, och tack vare sin starka
auktoritet kunde han också vid några
tillfällen driva sin vilja igenom;
Ri-gas överraskande snabba fall kan
sålunda till ej ringa del tillskrivas
detta hans ödesdigra inflytande.
Ovisst är om Karl XII känt till detta
när han utfärdade det brev, som W.
på hösten 1711 fick mottaga och i
vilket han entledigades från alla sina
poster utom rådsämbetet och
presi-dentskapet i Kommerskollegium. Men
även W: s ålder och tilltagande
skröplighet torde ha spelat in. In i det
sista fortfor W. dock att arbeta —
blott några få dagar före sin död lät
han t. o. m. bära sig upp i rådet. —•
W. var ingen glänsande begåvning,
ingen djärv banbrytare eller de stora
originella tankarnas man. Tvärtom
fanns det hos honom en viss brist på
fantasi, en viss oförmåga att anpassa
sig efter nya situationer. Däremot
ägde han i rikt mått sunt förnuft och
praktisk klokhet, pliktkänsla och
uthållighet, fysisk styrka och goda
nerver. Han var en ordningsmänniska
och ägde organisatorisk talang;
kanske ironiskt, men mycket
träffande är det uttryck, som fälls om
honom i en gravdikt, där han kallas
”våra stadgars skafferi”. En
medfödd pondus i förening med en
synnerligen mångsidig och ingående
sak
kunskap förlänade också hans
uppträdande auktoritet. Bilden av W.
som en hänsynslös karriärist är
orättvis. Långt mindre går han däremot
fri från beskyllningarna för
egennytta, låt vara att vedersakarnas
uppgifter äro avsevärt överdrivna.
W. blev nämligen med tiden landets
rikaste man, och detta berodde ej
endast på att han var en skicklig
affärsman med en god grund att bygga
på — ett rikt arv och ett rikt gifte
— utan också på att han i den svåra
ekonomiska kris, som reduktionen
framkallade, på ett ofta väl
skrupelfritt sätt utnyttjade sin ställning
till spekulationer. — Gift 1672 med
Brita Cruus. — Litt.: B. von Beskow,
”Minne öfver kongl. rådet grefve F.
W.” (1856, Sv. akad:s handl. ifrån
år 1796, del 28); F. F. Carlson,
”Sveriges historia under konungarne af
Pfalziska huset” (2—8, 1885—1910).
S. S—s
2. Wrede, Fabian, friherre,
arméofficer, politiker, f. 8 april 1694
Fabian Wrede (2). Målning (detalj) av J.
H. Schef fel (Gripsholm).
på Peippola i Elimä, Finland, f 17
febr. 1768 på Fågelsta i Julita skn,
Södermani. län. Föräldrar:
överstelöjtnanten friherre Fabian W. och
friherrinnan Helena Gustaviana
Du-wall. Kusins son till W. 1. — W.
inträdde som volontär vid Åbo läns
för-dubblingskavallerireg. 1709 oeh
förflyttades följ, år till Västmanl. reg-,
där han s. å. blev sekundfänrik och
1711 premiärfänrik. Vid Tönningens
kapitulation 1713 föll W. i
fångenskap men rymde redan följ. år. Efter
hemkomsten blev W. löjtnant vid
Östgöta tremänningsinfanterireg. 1715,
kapten 1717, transporterades till
Skaraborgs reg. 1720 och blev
reg.-kvar-termästare 1722. Han erhöll avsked
1724 och gick i holsteinsk tjänst, där
han utnämndes till major s. å.,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
