Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Wrede, Fabian - 6. Wrede, Otto - 7. Wrede, Fabian Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Wrede
440
Wrede
trätt regeringen gick W:s befordran
dock åter snabbare. Redan 1796 blev
han serafimerriddare, 1798 chef för
Livgrenadjärreg., 1802
generalinspektör för infanteriet och 1805
generallöjtnant. Under kortare perioder
fungerade han ävensom tjänstgörande
Fabian Wrede (5).
Målning av A. Hansson.
generaladjutant för armén. Under
konflikten med England våren 1801 var
W. kommenderande general på
västkusten. Han fick även överta G. M.
Armfelts befäl i Pommern 1807 men
ådrog sig liksom företrädaren Gustav
IV Adolfs onåd och erhöll ej mer något
kommando under dennes regering.
Omedelbart efter statsvälvningen
1809 blev W., fastän han förblivit lojal
mot monarken ända till slutet,
överbefälhavare föi’ Norra armén, som
skulle försvara Norrland mot ryssar
oeh norrmän. Det militära läget var
högst bekymmersamt, och W. ansåg
den största försiktighet vara av
nöden, i synnerhet sedan hans
underbefälhavare J. A. Sandels besegrats.
I samband med Karl XIII:s kröning
blev han både general och greve men
tog i den senare egenskapen aldrig
introduktion på Riddarhuset. Kort
därefter utsattes W. för trakasserier i
befälet, vilka blevo till intet genom
C. J. Adlercreutz’ ingripande ochW:s
egen skarpa reaktion. Hans
uppträdande i samband med den s. k. stora
expeditionen till Västerbotten i aug.
1809 har utsatts för allvarlig kritik,
men denna saknar berättigande utom
beträffande truppernas overksamhet
efter framkomsten till Umeå. Efter
återkomsten till Stockholm blev W.
på hösten 1809 ordf, i en
försvars-kommitté. Han deltog även i den
alltjämt pågående grundlagsriksdagen
som moderat regeringsanhängare,
ehuru han misstänktes för
gustavianska sympatier. Våren 1810
sän
des W. till Paris för att gratulera
kejsar Napoleon till hans nya
giftermål. Han indrogs så i C. O. Mörners
planer på att få marskalk
Bernadotte vald till sv. tronföljare. Vid
valriksdagen i Örebro var W. ordf, i
hemliga utskottet och betraktades som
den franske krigarens främste
anhängare. Det synes dock vara något
ovisst, vem han innerst önskade till
kronprins. Redan före Karl Johans
ankomst blev W. emellertid medl. av
statsrådet. Han uppges ha varit den
ende inom detta, vilken vågade hävda
en egen mening mot kronprinsen. Vid
riksdagen i Örebro 1812 talade han
även, av allt att döma i strid med
Karl Johans åsikter, för de
värnpliktigas rätt att leja någon annan i sitt
ställe. År 1811 hade W. fått avsked
som regementschef, och på hösten
1812 lämnade han även statsrådet
oeh den befattning som kansler för
Krigsakad. på Karlberg, vilken han
innehaft sedan föregående år. Som
orsak anfördes svag hälsa, vilket ej
var något svepskäl, då W. under
återstoden av sitt liv var mycket sjuklig.
Det vanliga antagandet, att han
avgick på grund av missnöje med den
s. k. 1812 års politik, är således i
varje fall delvis oriktigt. Det från
första stund mycket goda
förhållandet till Karl Johan rubbades för
övrigt icke. W., som 1811 under Karl
XIII:s sjukdom blivit en av rikets
herrar, upphöjdes ock 1816 till
fältmarskalk, fastän han levde utan
tjänst. — W. saknade icke militära
kunskaper och duglighet, ådagalagda
även genom en 1804 utgiven handbok
i fälttjänsten, men han hade knappast
några fältherreanlag. Hans ovanligt
snabba karriär berodde säkert i hög
grad på hans vinnande och nobla
personlighet. Ett gott vittnesbörd om
denna är, att W. i regel lyckades
bevara sina monarkers ynnest trots en
ganska påfallande självständighet i
åsikterna. Av sina underordnade var
W. även mycket omtyckt. En av honom
själv erkänd maklighet, kanske
ytterst beroende på klen hälsa, minskade
troligen väsentligt W:s insatser.
Sorgen över den andra hustruns död 1810
och sjukdomen synas ock ha
fördyst-rat de senare åren av hans liv. — Gift
1) 1781—96 med grevinnan Marie
Stanislas Joséphine Sparre; 2) 1798
med Agathe Bremer. — Litt.: C.
Wib-ling, ”Ur fältmarskalken Fabian W: s
papper” (1894); S. Waller i
Person-hist. tidskr. 1948. S. M. W.
6. Wrede, Otto, friherre, militär,
f. 7 mars 1766 i Kungslena skn,
Skarab. län, -f 13 sept. 1804 på
Udd-boö i Estuna skn, Stockholms län.
Son till W. 4 i hans andra gifte. —
W. kom i krigstjänst vid åtta års
ålder som furir vid artilleriet och
blev löjtnant där 1784. Han tillvann
sig tidigt kung Gustav III:s
bevågenhet och blev en av dennes unga
gunstlingar. Redan 1787 befordrades
han till överadjutant och major i
armén och fick i jan. 1788 oaktat sin
ungdom uppdraget att föra
protokollet vid den hemliga krigskonselj
på Haga, där planerna på angreppet
på Ryssland gjordes upp. W. följde
våren 1788 kungen till Finland som
en av dennes och Tolls närmaste
medhjälpare. Han deltog aktivt i det
misslyckade anfallet på
Fredriks-hamn i aug. s. å., utmärkte sig senare
vid reträtten från Högfors i sept. 1789
samt befordrades därefter till
generaladjutant av flygeln och
överstelöjtnant i armén. Han var i kungens
närhet även under 1790 års kampanj
med skärgårdsflottan och ansågs
utöva ett stort om ock omdiskuterat
inflytande i högkvarteret. Han blev
generaladjutant och överste i armén
s. å. Hans snabba befordran tillskrevs
väsentligen kungens gunst, men han
tycks under fälttåget ha utmärkt sig
för både militär kunnighet och
duglighet. År 1792 blev han kapten vid
artilleriet och utnämndes 1797 till
chef för det 1794 nyuppsatta Svea
ar-tillerireg. samt 1799 i samband med
vissa organisationsförändringar inom
artilleriet till direktör för detta och
generalmajor. Året därpå förflyttades
han till chef för Västerbottens reg. —
Ogift. — Litt.: J. A. Ehrenströms
efterlämnade historiska anteckningar
(1882); E. L. Birck, ”General Tolls
krigsplan år 1788” (1944). K.
Fabian Jacob Wrede.
Målning av G. U. Troili 1871 (Allmänna
Änke- och pupillkassan, Stockholm).
7. Wrede, Fabian Jacob,
friherre, arméofficer, vetenskapsman,
uppfinnare, f. 9 okt. 1802 på
Kungs-bro i Vreta klosters skn, östergötl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
