Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Zweigbergk, von, släkt - 1. Zweigbergk, Fredrik von - 2. Zweigbergk, Otto von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Zweigbergk
480
Zweigbergk
1596, f 1641) blev lutheran och gick
i sv. krigstjänst samt stupade som
fältöverste i slaget vid Wolfenbüttel.
Bland hans fem söner, vilka till
belöning för faderns tapperhet erhöllo
flera gods i Ingermanland under
adlig frihet, märkes majoren Georg
Jurgen Wilhelm von Z. (f. omkr. 1628,
f omkr. 1675), som blev stamfar för
den sv. släkten von Z. Hans son
Anton Tönnes von Z. var kapten vid
Hastferska reg. och stupade 1703.
Dennes yngste son, kvartermästaren
vid Livreg. Anton von Z. (f. 1699, f
1760), blev far till kvartermästaren
vid Livreg. Jacob Tönnes von Z. (f.
1733, f 1811) och fänriken vid
Skaraborgs reg. Adolf von Z. (f. 1746, f
1818), från vilka släktens två nu i
Sverige levande grenar härstamma.
— Jacob Tönnes von Z:s son,
hovrättsrådet i Göta hovrätt Anton von
Z. (f. 1762, f 1824), blev far till
läroverksadjunkten, fil. dr Per Anton von
Z. (f. 1811, f 1862), som utgav
”Lärobok i räknekonsten” (1839; 35:e uppl.
1920). Sonson till honom var
byråchefen Georg von Z. (Z. 3). — Bland
sönerna till fänriken Adolf von Z.
märkas kyrkoherden i Grolanda,
Skarab. län, Gustaf Adolf von Z. (f.
1779, f 1857), riksdagsmannen
Fredrik von Z. (Z. 1) och kyrkoherden i
Skölvene, Älvsb. län, hovpredikanten
Jonas Wilhelm von Z. (f. 1799, t
1861). Söner till kyrkoherden Gustaf
Adolf von Z. voro a) brukspatronen
Carl Anton Samuel von Z. (f. 1822,
f 1883), vars sonson är
medicinalrådet Jan Olof von Z. (f. 1901), b)
komministern Johan Adolf von Z. (f. 1824,
t 1862), farfar till journalisten
Margareta von Z., gift von Konow (bd 4
s. 324), samt e) agronomen Gustaf
Frithiof von Z. (f. 1829, f 1917), far
till tidningsmannen Otto von Z. (Z.
2). Son till Z. 2 är byråchefen i
Patent- och registreringsverket Åke
Christenson von Z. (f. 1902), gift med
journalisten och författarinnan Eva
von Z. (Z. 4).
1. Zweigbergk, Fredrik von,
jordbrukare, politiker, f. 7 juni 1797
i Bergs skn, Skarab. län, f 27 maj
1850 i Skara. Föräldrar: fänriken
Adolf von Z. och Christina Urselia
Gökman. — Efter praktik på
härads-skrivarekontor var Z. landskontorist
i Mariestad 1815—19 och
expedi-tionskronofogde i Läckö fögderi från
1820. Sedan han omkr. 1830 övergivit
tjänstemannabanan och slagit sig ned
som lantbrukare på hemmanet
Glastorp i Mellby, Skarab. län, valdes han
1834 till led. av bondeståndet. Han
var då redan en känd
oppositionsman, och det lyckades de
konservativa att med hänvisning till hans
tidigare tjänsteinnehav få honom
förkla
rad obehörig att utöva
riksdags-mannaskap inom bondeståndet. Han
återkom emellertid och bevistade utan
gensagor riksmötena 1840—41 oeh
1844—45 och valdes då även till
ordningsman i bondeståndets klubb. Han
räknades nu till de styrande
mästarna inom ståndets liberala
majoritetsparti. Hans anföranden kännetecknas
av slagfärdighet och ett märgfullt
språk. Särskilt i
representationsfrågan sökte han spela ut
hemmaopinionen mot de tveksamma
ståndsbröderna; den konservativa pressens
anklagelser för liberalt partityranni hade
inte minst adress till Z. I
husbehovs-bränningsfrågan hörde Z. till
libera-listerna och sjöng som ingen annan
brännvinets lov: ”Det är ej födande
i någon högre grad; men om det ej är
föda, så ersätter det i betydlig mån
bristen därpå. Det stärker magen för
att kunna smälta en usel och mager
föda. Låt mig tillägga, att det är en
medicin för själen, ehuru genier,
upprymda av champagne, klarä och
portvin, vilja förlöjliga detta påstående.”
—• Gift 1827 med Hedvig Elisabeth
Alenius. S. Sw.
2. Zweigbergk, Otto Ferdinand
von, tidningsman, f. 23 maj 1863 i
Skölvene skn, Älvsb. län, f 3 mars
1935 i Stockholm. Föräldrar:
agronomen Gustaf Frithiof von Z. och
Bertha Augusta Clementine Ekeroth.
Brorsons son till Z. 1. — Z. blev 1882
student i Uppsala, där han studerade
historia, statskunskap och estetik,
samt blev fil. kand. 1884 och fil. lic.
1889. Under Uppsalatiden tillhörde
han den liberala krets som
sammansvetsats i fören. Verdandi, invaldes
i dess styr. 1887 och kom därvid att
drabbas av konsistoriets dom efter
den ryktbara sedlighetsdiskussionen.
Detta fick stor betydelse för Z:s
utveckling, varom han berättar i ”Ung
på 80-talet” (1951). Hans historiska
framställning ”Studentföreningen
Verdandi 1882—92” (1892) räknas
till den liberala rörelsens klassiska
urkunder. Något tidigare hade Z.
författat två Verdandiskrifter om den stora
franska revolutionen. — Z:s
journalistik inleddes med kåserier i
lands-ortstidmar, notiser och
litteraturrecensioner i Uppsala Posten och
några uppsatser i Ahnfelts Dagens
Krönika. På Verdandivännen David
Bergströms rekommendation
anställdes han 1890 som reporter i Dagens
Nyheter, men stannade då endast
kort tid. Efter läroår i Aftonbladet
1890—94 och i tidn. Småland, vars
red. han var 1894—96, återvände han
till Dagens Nyheter 1896 för att tvä
år senare efterträda F. Vult von
Stei-jern som tidningens huvudred. I den
egenskapen kvarstod han till
utgång
en av 1921, då sjukdom definitivt
avbröt hans chefskap. Z. medverkade
under de följande åren med uppsatser
i centrala politiska ämnen, samlade
i den 1929 utgivna boken ”Svensk
politik 1905—1929”, hans politiska
testamente. Minnen och reportage från
tidiga skeden äro ”Mina journalistiska
provår” (i ”Ur Dagens Nyheters
historia”, 1,1952), ”Finska studier,
ögonblicksbilder från Finland jan.—febr.
1894” (1894) och under sign. Amatör
”Politiska röntgenfotografier” (1896).
—■ Under en stor del av 1890-talet
tillhörde Z. Publicistklubbens styr.,
1898 som ordf. Sina viktigaste
insatser i det politiska föreningslivet
gjorde han i Vänsterpressfören., vars
ledande man han var från starten 1905
till 1917, och i Frisinnade klubben,
där han likaledes tillhörde stiftarna
och satt som ordf. 1910—12. ■—- Z.
var en av de stridbaraste, mest
intensiva och inspirerande publicisterna
under demokratins genombrottsskede,
inom det liberala lägret utan
gensä-gelse den främste. För Dagens
Nyheters utveckling spelade han en
avgörande roll. På ett tidigt stadium
framträdde Z:s karakteristiska drag;
språkets sälta och pregnans föllo i
ögonen. En sällsynt förening av
spelande liv och kontrollerad fasthet och
skärpa utmärkte stilen. Den lekfulla,
ofta ironiska formen var ett av hans
uttrycksmedel, men bakom den
skiftande och glansfulla ytan fanns ett
djupt allvar. Resonören med den
sällsynta rörligheten, de snabba
polemiska kasten, det kallblodiga
uppträdandet var en passionerad natur,
orubbligt övertygad om
frihetssträvandenas och de demokratiska
grundsatsernas riktighet. Oavhängig i
väsentliga ting och med en självkänsla
beträffande tidningsmannens
uppgift, som inte tillät intrång från vare
sig enskilda intressen eller
partiinstanser, markerade Z. att Dagens
Nyheter borde betraktas som
”självständig bundsförvant” till de krafter som
företrädde samma åskådning. Under
den tid Karl Staaff stod i spetsen för
det liberala partiet ledde detta till
friktioner. Partiledaren ställde
anspråk på följsamhet som Z. ej ville
uppfylla. Z. betraktades då som
stingslig, oberäknelig, oregerlig.
Motsättningen mellan dessa starka
personligheter —■ vilka f. ö. kände djup
respekt för varandra — ansågs
tidvis ytterst besvärande exempelvis i
försvarsfrågan, där Dagens Nyheter
tillhörde de mera positiva krafterna.
Z: s huvudintressen sammanföllo dock
i stor utsträckning med Staaffs. Han
var en av de främsta förfäktarna av
de liberala idéerna om det rätta
styrelseskicket. Kring denna fråga kret-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
