Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ågren, Gunnar - Ågren, Olof - Ågren, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ågren
488
Ågren
Gunnar Agren.
svarsmedicinska nämnd sedan 1952.
Han är vidare led. av Cancernämnden
sedan sistn. år. Han har inom sitt
ämnesområde utgivit ett hundratal
skrifter över äggviteämnen, hormoner,
vitaminer och enzymer samt därvid
särskilt studerat hormonet sekretin,
fosforhaltiga äggviteämnens
förekomst samt vissa näringsfysiologiska
problem. —■ Gift 1941 med Eva
Birgitta Petterson. S. L.
Ågren, Olof Casimir,
målare,lantbrukare, f. 26 nov. 1874 i Alsens skn,
Jämtland. Föräldrar: fanjunkaren
Nils Å. och Christina Winnberg. —
Å. studerade i Stockholm vid Tekn.
skolan 1896—97 och Konstakad. 1898
—1903 samt i Berlin och Paris 1908
—10. Han vistades i Italien och
Syd-frankrike 1920—27. Vid 65 års
ålder upphörde han helt att måla och
drog sig tillbaka som småbrukare i
Flivik, Misterhults skn, i Småland.
— Å. debuterade med De Frie 1906
och har senare utställt med
konst-närsgruppen Optimisterna samt
retrospektivt i Västervik 1944,
Östersund 1945 oeh Stockholm 1954. — Å:s
egenart framträdde redan på
1910-talet i hans Stockholmsbilder från
Söder Mälarstrand och
Heleneborgsga-tan med deras fasta bildarkitektur
och kärleksfullt utpenslade detaljer.
Hans produktiva och
betydelsefullaste tid infaller 1920—27, alltså
under vistelsen i Italien och Frankrike.
I bilder från italienska och
sydfranska småstäder och byar har han givit
en originell och vacker syntes av de
naivistiska och klassicerande
strävandena i denna epoks sv. konst.
Stilistiskt har han framför allt skolat sig
i det italienska 1300-talsmåleriet,
kanske framför allt den primitiva
Sienaskolan. Landskap och huskuber
torna i hans tavlor upp sig liksom i
det primitiva måleriet men de ha fått
en mer modernt uppfattad rumsver-
kan. Otaliga berättande detaljer
ådagalägga Å:s fabuleringslust och
sinne för det bisarra och burleska.
Färgen är varm och återhållsam med
förkärlek för brunt, rött och grått
(”Toskanskt landskap”, 1922;
”Vinodlarens gård”, 1925, Nat. mus.). —
Å:s produktion är mycket liten. Han
är repr. i Nat. mus., Thielska
galleriet och Göteborgs konstmus. — Gift
1933 med Elisabeth Bergström. —
Litt.: A. Lindström: ”0. Å:s
utställning i Västervik” (Ord och Bild 1945).
R. S.
Ågren, Sven Petter, pedagog,
präst, f. 14 febr. 1787 på Bruatorp i
Söderåkra skn, Kalmar län, f 28 febr.
1860 i Tillinge skn, Uppsala län.
Föräldrar: timmermannen Frosten Å. och
Elna Svensdotter. — Ä. blev student i
Lund 1803 och fil. mag. där 1808. Han
anställdes 1811 som e. o. adjunkt i
humaniora och språk vid Krigsakad.
på Karlberg och blev 1813 adjunkt
där. Åren 1814—16 var han lektor där
i matematik och fysisk geografi och
1820—46 i allm. grammatik samt sv.
och engelska språken. Han erhöll 1826
prof:s namn. Å. prästvigdes 1845 och
Sven Ägren.
blev s. å. kyrkoherde i Tillinge oeh
Svinnegarn, Uppsala ärkestift, vilken
tjänst han tillträdde följ, år och
innehade till sin död. Han företog
1830—32 en resa till Tyskland för
att där studera skolväsendet. — Med
intensivt intresse ägnade sig Å. åt
pedagogiken, inom vilken han i flera
avseenden var en föregångsman. Åi’
1820 införde Ä. på eget förslag
växelundervisningsmetoden vid Krigsakad.
och visade dennas användbarhet även
inom högre skolformer. Krigsakad.,
vars tf. guvernör, J. P. Lefrén, var
starkt reformistiskt sinnad, var på
1820-talet en reformskola, som stod i
centrum för det pedagogiska
intresset, och Å. hade sin stora del i denna
uppmärksamhet. Han utsågs till led.
av 1825 års stora
uppfostringskom-mitté, där han tillhörde den
reformvänliga gruppen. Han inlämnade till
denna ett betänkande, försett med en
bilaga, ”Försök till tabellarisk och
schematisk uppgift af menskliga
we-tandet”, som utkom separat 1828. En
mycket radikal plan till omdaning
av det sv. skolväsendet framlade Å.
i en skrift, ”Allmän skollära”, som
började tryckas på 1840-talet men
återtogs av Å. oeh varav endast ett
100-tal sidor föreligga. Han tänker
sig där en tredelning av skolgången
i folkskola, häradsskola och
lärdoms-skola. Den obligatoriska folkskolan
skall även omfatta en nedre avd., där
barnen börja redan vid två till tre
års ålder och som utgör ett internat.
Planen för skolan och dess
undervisning bygger till stor del på
småbarns-skolformen, som redan hade prövats
i Sverige, men visar tillika intryck
från Pestalozzi och Fr. Fröbel, för
vars lekskoleidéer Å. torde vara den
förste repr. i Sverige. Även på flera
andra områden, ss. betr,
obligatorisk yrkesundervisning,
självverksamhet, samskola för alla
samhällsklasser och fri skolbarnsbespisning
i varje socken, visar han prov på
framsynthet. Huvudtankegången i
denna plan kom till synes i tryck i
Å:s ”Geografisk
konstruktions-be-skrifning” (1850), där han
inledningsvis sammanfattade sina synpunkter.
Å. påbörjade 1840 utgivningen av
”Grunddrag till allmän
uppfostrings-lära”, vilken dock liksom skolläran
avbröts. — Ett speciellt intresse hade
Å. för geografiundervisningen, och på
detta område nådde han en viss
ryktbarhet. Han ville där lägga
självverksamheten till grund för inlärandet
oeh uppfann en metod att genom
konstruktion av kartor lära in olika
områdens geografi, så att eleven
förmådde rita upp kartan ur minnet. Denna
metod framställdes av Å. i ett flertal
skrifter, ”Fysisk jordbeskrifning”
(1830), som 1832 utkom på tyska
med ett företal av Ritter, samt
”Geografisk konstruktionsbeskrifning”
(1:1, 1840), varav blott ett häfte
utgavs, och den ovannämnda boken med
samma titel, utg. 1850. I de båda
senare, som ieke ha samma innehåll,
upptogs stor plats av utläggningar
ang. geografiundervisningens allm.
metodik. Själv använde Å. med
framgång sin metod, men den kom ej att
utnyttjas i större utsträckning. — Ä.,
som själv var en skicklig lärare, hade
som reformpedagog och metodiker sin
styrka i att han aldrig väjde för
radikala oeh till synes omstörtande idéer,
om han ansåg dem vara till barnens
och undervisningens fromma. Hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
