Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Ödman, Svante - 2. Ödman, Pelle - 3. Ödman, Olof - Ödmann, se även Ödman - Ödmann, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödman
526
ödmann
Föräldrar: vågmästaren Svante
Lorens Ö. och Lisa Johanna Wigelius.
— Efter skolgång i Åmål och
Karlstad blev Ö. student i Uppsala 1854,
med. kand, där 1861, med. lic. i
Stockholm 1865 och med. hedersdr i Lund
1889. Han blev överläkare vid
Härnösands hospital 1871 och vid Lunds
hospital 1881 samt e. o. prof, i
psykiatri vid Lunds univ. 1893. — Ö.,
vars vetenskapliga produktion
hämmades av hans starka självkritik,
var en entusiasmerande lärare, bland
vilkens mest betydande lärjungar och
efterföljare må nämnas B. Gadelius,
samt en human och förstående läkare,
sin tids främste förespråkare för
friare vårdformer för de sinnessjuka.
Han ägde en bred beläsenhet inom
filosofi oeh psykiatri; sitt stora
psykiatriska bibliotek — på sin tid det
största i Norden — skänkte han till
Lunds univ.-bibl. Som emeritus
ägnade han sig bl. a. åt att översätta
Kant; de sista åren av sin långa
levnad drabbades han av blindhet och av
minnesförlust, som han bar med lugn
och själsstorhet. ■—■ Gift 1) 1871 med
Engela Fredrika Molin, f 1874; 2)
1876 med Johanna Katarina Sofia
Kempe. — Litt.: biografier av B.
Gadelius i Hygiea 1927; av V. Wigert i
Nordisk medicin 1941; av G. Petrén
i Nordisk medicin 1942; minnesord
av A. Lychou i Nordisk medicin 1947.
P. H. T.
2. Ödman, Nils Petrus (Pelle),
skolman, författare, f. 12 aug. 1838 i
Åmål, t 26 sept. 1911 i Stockholm.
Bror till ö. 1. — Efter skolstudier i
Karlstad avlade ö. mogenhetsex. i
Uppsala 1856 och blev fil. dr 1866.
Under de närmast följande åren
vistades han för språkstudier i England
och Frankrike. År 1868 blev han
huvudlärare i engelska och franska vid
Göteborgs realgymnasium,
utnämndes 1870 till lektor i levande språk
vid Härnösands läroverk och fick 1877
transport till Högre allm. läroverket
i Gävle. Redan som student röjde han
vittra anlag och var snart en högt
uppburen visdiktare. Tills, med några
andra studenter i Uppsala bildade
han 1861 det s. k. ”Namnlösa
sällskapet”. Dess medl. kallade sig själva
realister; de satte som sitt mål att
göra slut på den av Tegnér beroende
efterklangspoesin och föra dikten
närmare verkligheten. Någon egentlig
insats i den riktningen kunde ö. aldrig
göra, men han bemödade sig alltid om
att skriva enkelt och naturligt. Han
lämnade flera bidrag både på vers och
prosa till sällskapets publikation
”Sånger och berättelser av nio
signaturer” (1863). Där trycktes
ursprungligen bl. a. den kända humoresken
”Min första kondition”. I kalen-
Pelle ödman.
dern Isblomman (1861) medarbetade
han med poem av studentikos natur.
Kritiken var tämligen omild, vilket
gjorde, att ö. sedan dröjde ända till
1873 med att publicera något mer.
Sistn. år offentliggjorde han i
Göteborgsposten en serie korrespondenser
från Paris. År 1881 utkom så ett
urval av hans tidigare i tidn. och
tidskrift. publicerade dikter och skisser
under titeln ”Ungdoms- och
reseminnen. Vers och prosa”. Den glada,
livsbejakande stämningen i detta arbete
kontrasterar på ett välgörande sätt
mot den grå tristessen i mycket av
åttitalslitteraturen. I samma anda
fortsatte ö. med ”Ny samling
studentminnen och resebilder” (1891) och
”Växlande bilder, prosa och vers”
(1893). — Under hela sitt liv hyste Ö.
ett brinnande intresse för ungdomen
och strävade både i tal och skrift efter
att förädla dess nöjesliv och odla
dess smak för sund förströelse. — Gift
1871 med Linnéa Sofia Elisabet
Helena Tullberg. — Litt.: K. Warburg,
”C. Snoilsky” (1901); F. Ekenstierna
och O. Mannström, ”N. P. ödman”
(1912); R. G:son Berg, ”Snoilsky och
hans vänner” (1917—18). W. F.
3. Ödman, Olof Herman Ranfast,
geolog, f. 28 maj 1906 i Stockholm.
Föräldrar: ingenjören Karl Ranfast
Ö. och Charlotta Karolina Fredrika
Haak. Kusins sonson till ö. 1 och ö. 2.
— Efter studentex. i Stockholm 1925
blev Ö. fil. kand. 1931, fil. lic. 1933
samt fil. dr och docent i malmgeologi
och petrografi 1941, allt vid
Stockholms högskola. Han studerade från
1931 vid Technische Hochschule i
Aachen, där han 1933 blev Dr.
Inge-nieur. Åren 1933—40 var han geolog
vid Bolidens gruv-ab. och 1940—52
statsgeolog vid Sveriges geologiska
undersökning, ö. är, efter kallelse,
prof, i mineralogi och geologi vid
Tekn. högskolan sedan 1952. Även
efter sin avgång som statsgeolog
fortsätter han att för Geologiska
undersökningens räkning leda den
geologiska karteringen av Norrb. läns
urberg. I studiesyfte har han besökt de
nordiska länderna och därjämte
Sydafrika 1928, Förenta staterna 1929,
1937 och 1951, Tyskland 1931 och
1938 och Brasilien 1953, och han har
utfört urbergsgeologiska och
malmgeologiska undersökningar i Brittiska
Östafrika (Mount Elgon) 1927—28,
Finland 1928, Irland 1945, Kamerun
1949 samt Östafrika och Guldkusten
1951. ö. har i sina skrifter främst
behandlat urbergsstratigrafi, petrografi
och malmgeologi. Han har studerat de
tertiära vulkaniterna på Mount
Elgon samt Bolidengruvans geologi och
malmer (”Geology and Ores of the
Boliden Deposit, Sweden”, 1941,
drsavh.) och andra sulfidmalmer i
Skel-leftefältet. Dessutom har han bl. a.
publicerat ett arbete om
sulfidmal-merna vid Kaveltorp i Västmanland
(1933) samt ”Urbergsgeologiska
undersökningar inom Norrbottens län”
Olof ödman.
(1939). — Gift 1) 1934—42 med
Hedvig Teresia Wennerberg; 2) 1943 med
Brita Vilhelmina Jansson. S. L.
ödmann, se även Ödman.
Ödmann, Arvid Fredrik,
operasångare (tenor), f. 18 okt. 1850 i
Karlstad, f 15 juli 1914 i Stockholm.
Föräldrar: köpmannen Johan
Fredrik Ö. och Betty Berg. — ö. hade i
allm. läroverket i Karlstad hunnit
upp i sjunde klassen, då han fick ett
anbud att medfölja en i Stockholm
bildad sångartrupp på en amerikansk
turné, ö., som redan i skolan väckt
uppseende med sin präktiga röst,
avbröt då skolgången och inställde sig
i huvudstaden. Han blev där av sekr.
vid K. teatrarna C. O. Wijkander
övertalad att uppge tanken på
sångarfärden och i stället söka inträde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
