Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Österling, Anders - Österlund, Eric
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Österling
549
österlund
Wordsworth, men också en fransk
inti-mist som Francis Jammes, ha haft sin
betydelse för den stil och
verklighetsuppfattning som uppenbara sig i
sagospelet ”Bäckahästen” (1909) och
diktsamlingarna ”Blommande träd”
(1910) och ”Idyllernas bok” (1917).
Kåserande ton, vänlig humor,
förälskad blick på hembygdens natur och
minnen äro karakteristiska drag i
Ö:s bukoliska poesi. Men mörkare
tongångar göra sig hörda i ”Facklor
i stormen” (1913), där den erotiska
lidelsen får suggestiva uttryck, och i
”Sånger i krig” (1917). Som en
kulturlandskapets, humanitetens och
humanismens sångare avtecknar sig ö.
allt klarare i sin senare diktning,
någon gång återfallande i
ungdomsårens estetiska preciositet men i sin
helhet präglad av måttfullhet och
förfining. Mångsidigheten hos den
lyriska naturell, som satt sin signatur på
diktsamlingarna ”De sju strängarna”
(1922), ”Jordens heder” (1927),
”Tonen från havet” (1933), ”Livets
värde” (1940) och ”Årens flykt” (1947),
är uppenbar. De skånska
landskapsmotiven överväga visserligen och i
dem ådagalägger ö. sitt fulltonigaste
mästerskap. Men där finns också
centrallyrik av lödigaste halt,
porträttdikter av stilla glans, innerlighet och
gratie, programlyrik, vari skalden
hyllar kulturtraditionen och på ett i
sin försynthet övertygande sätt
hävdar sin positiva livsgärning. ö:s
verk-lighetskära, besjälade och formsäkra
lyrik har utövat inte ringa
inflytande. Lärjungar fick han framför allt
i några under 1920-talet
framträdande poeter. — Sin vidsträckta och
djupgående orientering inom
världslitteraturen har ö. manifesterat
under en mångårig verksamhet som
lyrisk översättare och
litteraturkritiker. Som tolkare av främmande lyrik
har han inte många jämbördiga
medtävlare inom sv. språkområde
(”Frän-der och främlingar”, 1—3, 1912—37,
”Nya tolkningar”, 1952). Hans
tolkning av Hugo von Hofmannsthals
tragedi ”Elektra” utkom 1911 och
hans övers, av Goethes ”Dikt och
sanning” 1923—25; till detta sluter sig
hans tolkning av Shelleys ”Den
befriade Prometheus” (1942). Sin
litterära kringsynthet och estetiska
sensibilitet har ö. ådagalagt också i ett
antal essäsamlingar, t. ex. ”Minuter
och sekunder” (1912), ”Dagens
gärning” (1921, nya samlingar 1926 och
1931), ”Horisonter” (1939), i
minnesteckningarna över Carl Aug. Hagberg
(1922) och J. J. Björnståhl (1947)
samt ’ en studie ”Nicolovius och
Söderslätt” (1925). Motiviskt
ansluter sig nära till sistn. bok ”Skånska
utflykter” (1934), medan reseintryek
Anders Österling.
från fjärmare hav och kuster
redovisats i ”En fläkt av Indien” (1923)
och ”Levant” (1924). Också som
teaterkritiker har ö. visat prov på
kunnighet, oväld och fin urskillning; en
bok om ”Tio års teater 1925—1935”
(1936) är härvid representativ. Som
red. för ”Gula serien”, fr. o. m. 1923,
har ö. ytterligare dokumenterat sitt
intresse för samtidens utländska
skönlitteratur. Ett flertal antologier,
bl. a. ”All världens lyrik” (1943) och
”All Nordens lyrik” (1954),
fullständigar bilden av hans betydelsefulla
kulturella aktivitet. — ö:s ”Samlade
dikter” (1—2) utgavs 1945—46 (2:a
uppl. 1949). — Gift 1916 med Anna
Margareta (Greta) Charlotta Sjöberg.
— Litt.: F. Böök, ”A. ö.” (i ”Resa
kring sv. parnassen 1926”, 1926);
Selma Colliander, ”A. ö:s under åren
1902—1943 utgivna skrifter”
(Bibliografi 1939—1944); S. Engdahl, ”A.
Ö:s ungdomslyrik. En stilstudie”
(1942). J. E.
österlund, Eric, bokhandlare, f.
5 febr. 1881 i Stockholm. Föräldrar:
handelsresanden Claes Conrad Ö. och
Anna Margareta Johansson. — Efter
skolgång i hemstaden var ö. några år
anställd på kontor. Han genomgick
1900—03 Dramatiska teaterns
elevskola och var de följ, tre åren
engagerad vid resande teatersällskap.
Efter en tids anställning vid ett
bokförlag i Stockholm återgick ö. till
skådespelarbanan och var från
Intima teaterns start 1911 knuten till
denna scen. Redan vid unga år hade
han fattat intresse för boken både
som samlar- och handelsobjekt. Under
sina teaterår fick han tillfälliga
uppdrag att vid bokauktioner bevaka
olika köpares intressen, blev
småningom ytterst boksynt och visade
skicklighet att uppspåra sällsynta
objekt. Vid sidan om
teateranställ-ningen öppnade ö. 1916 ett
antikvariat och har sedan 1918 ägnat sig
enbart åt bokaffärer, ö. har satt i system
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
