Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»God natt! Du vaknar väl en gång ur din gyllene
dröm», svarade Cordula med en dystert gäckande röst,
som kom Thora att rysa.
Några ögonblick därefter sov Thora ett barns lugna
sömn, och drömde, att hon valsade med Axel.
Men Cordula vakade, med själen full av mörka bilder.
*
Dagen därpå foro majorskan, Cordula och Axel in till
staden. Morbror Anton samt Thora kvarblevo allena på
Rosenkullen.
Sedan de ätit middag, frågade morbrodern:
»Vill du följa med ut och fiska?»
»Nej, jag tackar, låt mig för all del slippa», svarade
Thora skrattande.
»Som du vill, kära barn; roa dig då på egen hand,
ty jag ror ut.» Och härmed styrde kaptenen sin kosa
ned till sjöstranden, där hans båt låg och gungade.
Thora tog en ritportfölj och satte sig i paviljongen
för att teckna. En timma hade sålunda förflutit, då hon
fick höra en häst galoppera i allén. Kinderna brunno i
högrött, när hon skyndade till dörren för att se vem det
var; men krökningen av vägen hindrade henne. Hon
kvarstod dock en stund och lyssnade. Ögonblicket därpå
stod Axel framför henne, strålande av tillfredsställelse.
»Äntligen», utropade han och fattade hennes händer,
»får jag träffa Thora allena. O! Huru mycket har jag
icke längtat efter denna stund, då jag skulle få säga huru
högt, huru gränslöst jag älskar dig; icke sant, mina
blickar och varje andedrag hava sagt dig, att du är mitt liv,
min lycka, mitt allt! Thora, säg att jag icke bedragit mig,
att även du älskar mig, med en kärlek varm som min
egen; att våra känslor förenat sig till en enda!» Han
höljde Thor as händer med kyssar.
Hänförd av överraskningen, hans ord och sitt eget
hjärta, lutade hon sig mot hans bröst och viskade blygt:
»Ja, jag älskar dig!»
Axel, till karaktären självisk och oböjlig, med ett
hjärta, fullt av häftiga böjelser, fullföljde sina önskningar;
utan att beräkna eller ens fråga efter vad andra därvid
Jnjnde komma att lida eller uppoffra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:01 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/smspassio/0021.html
