Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Jag är en usling, som hämnas på detta sätt», tänkte
Emil, där han kvarstod ensam.
Thora höll sig innesluten på sina rum hela den dagen.
Följande morgon, då Emil kom in i deras ateljé, satt
Thora redan där och målade. Hon var blek som marmor, men
även lugn och kall som den.
»Förlåt mig, Thora, att jag, hänförd av min smärta, så
djupt sårade dig», yttrade Emil och fattade hennes hand.
»Du har ingenting att avbedja. Du uttalade blott en
sanning, det var allt.»
»Ditt kalla språk gör mig förtvivlad. O, om du visste
vad jag lider, skulle du finna mig beklagansvärd.»
»Kära Emil, låt oss icke tala därom. Jag vet, att du
lidit mycket och skall lida utav din otillfredsställda
äregirighet; detta ’kan icke mera hjälpas. Gör du mig
sällskap på ***stjärnas bal i afton?»
»Nej, där skulle jag endast möta medlidsamma felickar,
framkallade av din överlägsenhet. I det ställe tänker jag
göra "ett slut på vårt gemensamma lidande. Jag vet nu,
vad som felas mig; det är skola. Därför företager jag
om torsdag en resa till Italien samt ämnar där med iver
arbeta och studera, för att utbilda mig till en utmärkt
artist. Såsom sådan återvänder jag sedan hem, att skörda
glädje och ära. Jag blir därigenom åtminstone din
jämlike och behöver icke, såsom nu, skåda upp till dig,
vilket alltid är olyckligt inom äktenskapet, där kvinnan i
mannen bör äga ett sig överlägset väsende.»
»Du vill således icke en gång hava mig med dig?»
»Din närvaro ’skulle endast störa och påminna mig om
din framgång och mitt nederlag. Dessutom, kära Thora,
vad är väl jag för en så självständig och från alla
kvinnliga plikter lösgjord hustru som du?»
»Emil, du är den man, vars namn jag bär, vars
uppriktiga vän jag alltid velat vara. Du kunde vara något
mera; men du vill det icke. Nå väl, res och bliv lycklig;
jag tänker varken hindra eller följa dig.» I Thoras röst
låg en anstrykning av bitterhet. Hon led av att vara så
alldeles intet för sin man ooh erkände med smärta, ehuru
för sent, att det varit långt lyckligare, i fall hon inskränkt
sig till kvinnans vackraste och ädlaste bestämmelse, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
