- Project Runeberg -  Positivspelarens son /
344

(1879) [MARC] Author: Marie Sophie Schwartz
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

gaf tillkänna, redan vid början af förhöret, att han icke
ämnade besvara några frågor, och han höll ord.

Första tingsdagen lemnade således ej några
resultat, och som det var ett extra ting, var ej något annat
mål före. Dagen derpå skulle det åter fortsättas.
Strålkrans och jag återvände till Kungsdal på aftonen. I
det samma, som vårt åkdon körde upp på gården,
stannade en droska utanför högra flygeln. Ett fruntimmer
hoppade ur och gick in dit. Jag igenkände Gertrud.
Grefven och jag hade suttit tysta under hela färden från
tingshuset och till Kungsdal. Vid åsynen af Gertrud
vände jag ovilkorligen på hufvudet och såg på grefven.
Han smålog och sade:

— Det går knappast någon dag förbi, som hon icke
besöker er brors hustru. Om någon qvinna bevisat sig
hafva en upphöjd karakter, så är det den flickan.

Vagnen stannade vid stora trappan, och vi stego
ur. Jag hade en brinnande önskan att träffa Gertrud,
och ett ögonblick kände jag mig frestad att gå ned till
Hanna för att der möta henne; men i nästa minut
öf-vervann jag denna åstundan och blef min föresats
trogen, att icke frivilligt sammanföra hennes och mina
vägar.

Strålkrans och jag tillbragte aftonen tillsammans,
samtalande om diverse saker. Jag märkte ganska väl, att öfver
min ädle beskyddares yttre hvilade en skugga af
tungsinthet, som han visserligen sökte dölja bakom
artighetens mask, men hvilken det oaktadt framskymtade. Jag
trodde mig ana orsaken, ehuru jag ej vågade
framkomma med ett enda ord, som syftade derpå. Då vi sent
på aftonen åtskildes, inträdde jag i mitt sofrum i en
sinnesstämning, som om jag lifligare än någonsin känt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:11 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/smspositiv/0336.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free