Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
parne lunkade af. Men just som vi kommo till
kröknin-gen af vägen, på samma ställe, der jag såg Berta första
gången, ilade tvenne ridande, en på hvardera sidan om
åkdonet, vägen framåt. Farten var så hastig, att jag
icke förr, än de voro ett stycke framför åkdonet, kunde
göra några observationer. Nu märkte jag, att det var en
herre och en dam. Detta var också allt, ty de
försvun-no vid krökningen, utan att jag sedan såg en skymt
af dem.
— Hvilka voro de der? frågade jag bonden.
— Kan just icke säga11 så ackurat, men skulle öd«
mjukast tro, att det var nådi’ grefven, svarade bonden.
— Hvilken grefve? sporde jag.
— Hå kors, han som nu rår om Engsgård, vet jag.
Han lär ska’ vara gift med gamle patrons dotter, säga
de. Han har nyss köpt Engsgård af Pehr Olsson, som
köpte den af gamle patron. Nu komma de att vistas der
om somrarne, har jag hört, fastän de hafva många
andra gårdar annorstans, som de sägas vara på dessemellan.
— Och grefven, hvad heter han? inföll jag.
— Strålkrans. Ah, nock vet herrn det, för si han
lär ha varit vid regeringen och ska’ stå väl hos kungen,
säges det.
En half timme derefter stannade min droska vid
trappan till prostgårdsbyggningen. Lotta, nu en
qvin-na på trettio år, lika glad och hurtig som fordom, var
den förste af prostgårdens invånare, som helsade mig
välkommen. Moster Juliana, skrynkigare och magrare
än förr, grinade äfven en välkomsthelsning emot mig,
och “herr häradshofdingen“, såsom de jublande kallade
mig, fördes i triumf in i salen.
Min embetsmannavärdighet, mitt allvar och min siu*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
