Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Några ord om uppfostran
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Gossens far tackade mig, och jag hörde ej
vidare af honom på ett par år. Jag hade redan glömt
händelsen, då han en dag besökte mig, för att, såsom
han sade, tacka mig för de goda råd jag gifvit —
Han berättade nu, att då han första gången fört sin
son upp på en examen och denne blifvit vittne till
prisutdelningen, hade detta gjort ett så lifligt intryck,
att han dagen derpå begärt att få komma in i en
skola. Fadren hade då afslagit denna begäran på
grund af gossens håglöshet, men bestormades så
envist af böner, att han slutligen beviljade sonens
begäran, dock med det uttryckliga vilkoret, att om han
icke arbetade flitigt, utan åter skulle komma att visa
samma lättja som förr, skulle fadren genast taga
honom ur skolan och aldrig mera bry sig om att kosta
på honom något. Denna hotelse var öfverflödig, ty
för gossens sträfvan stod såsom mål att vinna premium
i skolan. Ifrån att hafva varit alldeles håglös,
arbetade han nu med en passionerad ifver, så att hän
vid examen vann första priset för flit i den klass
han var.»
»Samma gosse, som gaf intet hopp om sig, då han
endast genom straff och aga hölls till arbete, blef,
sedan hans ambition blifvit väckt, ett mönster af
arbetsamhet.»
Dessa båda exempel har jag anfört såsom bevis
uppå huru högst nödvändigt är, att vi äro bekanta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
