Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - A. E. Nordenskiöld, en förgångsman för naturskyddssaken i norden af Gösta Grönberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
samtid, och vid en naturskildring behöfver han ej tala om det
som hvar man sjelf sett. Men just detta bildar taflans
hufvuddrag, och om det framdeles försvinner eller förändras, kommer
för framtida släkten det väsentliga att saknas i skildringen. En
del af hvad som sålunda brister, kunde kanske tecknaren fylla,
men äfven det skickligaste ritstift är vanmäktigt, då det gäller
att återge naturens mångskiftande former. I en framtid, som
sannolikt ej är långt aflägsen, skall det derför blifva svårt att
få en fulltonig föreställning om den natur, med hvilken våra
stamfäder hade att kämpa deras första strid, som närt nordbons
aldrig kufvade frihetskärlek och fostrat dess djärfva
krigarskaror, som utgjort det vidsträckta museum, där alla våra
forskare och konstnärer börjat sina studier, som bildar
grundtonen i våra skalders sånger, i våra fäders och vår egen
lifsåskådning.
Om för det närvarade millioner betalas för en bild på duk
eller i marmor af forntida mästare, hvad skulle man ej då om
ett århundrade vilja gifva för en verklig bild af fosterlandet,
sådant det fordom varit, medan åkerns omfång än var ringa,
medan det än fans oodlade sjöstränder och skog som ej
berörts af yxan. Ännu ega vi dylika taflor i de flesta landsdelar,
men tydligt är, att de dag för dag allt mera försvinna. Det
vore dock förenadt med ringa kostnad att bevara en följd af
dylika bilder för eftervärlden.
Nordens länder äga vidsträckta områden kronojord.
Mångenstädes lämnar denna föga eller ingen afkastning och
utan nämnvärd uppoffring kunde därför en lämplig sträcka
utväljas och förklaras för Rikspark, där skog och mark och sjö
skulle få stå alldeles orörda, där träd ej finge fällas, snår ej
röjas, gräs ej afmejas, och där alla djur, som ej vore verkliga
skadedjur, året om kunde gå trygga för jägarnes lod. Vården
om en sådan park finge således ej utsträckas öfver skydd mot
åverkan, obetydliga väganläggningar och nödig öfveruppsikt.
Den behöfde derför ej medföra någon nämnvärd kostnad.
Om det ej skall blifva för sent, måste parken visserligen
fridlysas så snart som möjligt, men sin verkliga betydelse
får den först i en framtid, då någon svårtillgänglig landsdel
knappast mer torde finnas. Den kan således förläggas i en
trakt, der bristande ortförbindelse eller flottningslägenhet för
det närvarande omöjliggör afverkning af skogen, och der denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
