- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1911 /
51

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Naturskydd i staden af Wilh. Klemming

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

51

Gå vi upp på landbacken, så hafva vi ännu inom de äldre
områdena mycket att taga vara på. I nya eller tillämnade
parker finnas stycken af jämförelsevis orörd natur, orörd
åtminstone så vidt det är frågan om den naturliga formationen.
Visserligen är den en gång skogbärande marken på många
ställen uthuggen, men nivelleringsifvern har ännu icke mäktat
med att forma om bergen till slättmark och den har nu sett
sina bästa dagar. Det gäller nu att bevara och göra det bästa
möjliga af hvad som finnes, hvari äfven ingår att försköna
och anpassa för sina ändamål de många tacksamma områden
och partier, som ännu återstå inom staden och som förekomma
i riklig mängd, där staden ännu ej utbredt sig.

Påståendet att »hvarje försök att försköna naturen är bland
det dåraktigaste och omöjligaste man kan inlåta sig på»,
innebär på sin höjd en sanning med modifikation. Mig synes det
paradoxalt liksom det nyss anförda yttrandet rörande naturen
och kompositionen, ehuru i konträr riktning. Vore det absolut
sant, då stode människan — skapelsens herre — bra lågt i
sitt förhållande till naturen, om man jämför henne med andra
varelser, som genom sin blotta närvaro kunna förhöja
skönheten hos ett landskap. Hvarför skulle människan icke kunna
göra det äfven med sina åtgärder? Sitt hem t. ex., sin odling,
ja, t. o. m. sina städer. Förhöjer icke ofta den lilla röda stugan
med sina hvita knutar skönheten hos den bakom liggande
hagen och hos hela landskapet! Göra icke de odlade fälten
detsamma! Hur kunna icke de gamla svenska herrgårdarne
försköna landskapet, där de afteckna sig mot den dunkla skogen
eller spegla sig i det stilla vattnet! Och om det också är ett
fåtal städer, som försköna landskapet, så finnas dock de som
göra det. Ja, till och med industriella anläggningar kunna
göra det, ehuru de tyvärr oftast anläggas rent af så, som om
det inginge i deras uppgift att vanpryda i så hög grad som
möjligt. Det vore ett alltför dåligt betyg åt människan att hon
icke kan försköna naturen, det är tillräckligt dåligt att hon
oftast förfular den. Sant är, att Stockholmsnaturen i och för
sig är så vacker, att det icke är någon lätt sak att göra den
vackrare och i stort sedt icke möjligt, men i fråga om
detaljerna — och det är hufvudsakligen dem det här gäller — är
det icke blott möjligt utan oftast till och med lätt. En
uthuggning kan vara nog att öppna ett nytt vackert perspektiv. En

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:34:54 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1911/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free