Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29
bo. Både hon och bergfinken ligga mycket hårdt vid rufningen
och flyga ej upp förrän man nästan kan nå dem med handen.
Men då bär det i väg med hast. Från bergfinken höres det
bräkande lätet, men gråsiskan inser sin litenhet och förråder
ej sin ängslan med något läte.
DRILLSNÄPPUNGE PÅ STRANDEN AF
ABISKOSUOLO
FÖRF. FOTO JULI 1916
På alla sumpmarker inom nationalparken men äfven i den
torra björkskogen bo gulärlorna talrikt, par invid par. Det
år den nordliga formen, som ej blott i fråga om hufvudets
färg skiljer sig från vår vanliga gulärla, utan äfven i sina
lefnadsvanor. När man går öfver en öppen sumpmark, där
flera par bo, följes man af deras missnöjda tillrop. Så långt
det ena parets jaktområde sträcker sig, så långt flyga de med
vandraren. Sedan fortsätter nästa par. Bona äro ytterst väl
gömda på marken under något rothål eller invid en tufva.
På många ställen inom nationalparken är gulärlan den vanligaste
småfågeln.
Bland björkarnas och videbuskarnas löf ilar fram och tillbaka
med rastlös ifver ett litet grågrönt lif, så litet att det godt skulle
rymmas i en sluten människohand. Det är den minsta af
alla fåglar jag nämner, och hans namn är löfsångaren. En
till af dem, som med sin röst bryta tystnaden i denna vildmark,
ej med starka och klingande toner utan med en mild, behaglig
melodi, som alltid är sig lik men dock aldrig blir långtråkig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
