Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
49
KARTA I SKALA 1 : 2 2 5, VISANDE LÄGET AF LUNNELID
OCH HINDENS ÖAR (DE BÅDA REKTANGLARNA)
Men ännu i dag kan man se stenarna, med hvilka de fyllde
brokaren. Och längst ut ligger på hvar sin sida om sjön
de båda niporna, som nu bära deras namn.
Där den halfannan mil långa åssträckningen löper ut åt
motsatta hållet, i närheten af Lidköping, har den på
södersidan några vackra löfängar. Märklig är en af dem. Den
täcker sluttningen af en hög kulle, som här ökar ut åsens
höjd och stupar ner i ett alkärr.
Denna plats har varit allmogen kär sedan hedenhös. Från
krönet har man utsikt öfver Vänern och Kinneviken med
Kinnekulles pyramid i bakgrunden. Inåt slättlandet öppnar
sig den odlade bygden, och »man räknar ända till 40 kyrkor»,
som det gärna heter.
Närmast är det dock den synnerligen lummiga och
högväxta löfhagen eller kanske de förr sällsynt saftiga och
inbjudande liderna, som lockat människorna till sig. Åskrönet
bygges upp af fin sand, hvilken en gång på ett utsökt mjukt
och känsligt sätt afrundade de gröna sluttningarna.
Stora landsvägen stryker emellertid förbi och följer kullens
brant på höger hand. Den har varit ödesdiger nog för de
vackra örtbackarna. Nu har grustäkten vållat svåra
skärningar i dem, och på östra sidan ser man dem icke i sitt
ursprungliga skick. Men kommer man blott där förbi och
följer stigen, som kröker om dem, står man strax vid en
Sveriges Natur 1917. 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
