Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114
slaktande i massa. Orsaken härtill angifves vara den skada,
hjortarna göra på skogen genom att skala barken af
ungträd och som af somliga anses vara så afsevärd, att den
skulle omöjliggöra en totalfridlysning af kronhjort.
I sin uppsats om kronhjorten i det kända arbetet »Vårt
villebråd» framhåller emellertid professor Einar Lönnberg,
att dylik skadegörelse ofta kan helt eller delvis förebyggas
genom att anordna hjälpfodring och sleken åt hjortarna.
Författaren varnar i slutet af uppsatsen äfven för att söka
»uppfriska» den svenska kronhjortsrasen, »typen för Linnés
Cer-vus elaphus», med främmande raser och uttalar till sist den
förhoppningen, »att lång tid framåt det skall i Sverige finnas
naturälskande och högsinta män, som skola låta
kronhjortarna ha en fristad på sina marker».
Det hänsynslösa sätt, hvarpå älgjakten bedrifves i de flesta
trakter af vårt land, har icke blifvit utan menliga följder.
Dessa ha hittills visat sig icke så mycket i stammens
tillbakagång i kvantitativt hänseende men så mycket mera i en
tydligt framträdande urartning af släktet, hvilken lätt nog kan
blifva ödesdiger, om ingenting i tid göres för att motverka
den. Och just häri ser jag för min del en mycket viktig
uppgift för det svenska naturskyddet.
Den begynnande urartningen, på hvars närmare orsaker
jag icke anser det nödvändigt att här ingå, ger sig hos älgen
liksom hos andra hjortdjur först tillkänna i en försvagad
utveckling af tjurarnas horn. Att genom några särskilda
fridlysningsbestämmelser råda bot mot det onda torde väl knappast vara
möjligt. Den enda åtgärd, som under nuvarande
förhållanden låter tänka sig, vore helt visst bildandet af större
sammanhängande revir, inom hvilka älgjakten sköttes på ett
»rationellt» sätt — för att nu begagna detta ofta
missbrukade uttryck — och som sålunda skulle komma att
utgöra ett slags afvelscentra för älg.
Tanken härpå hade redan framkastats från
naturskyddshåll, då Svenska jägareförbundet i början af 1913 ingaf en
skrifvelse till Kungl. Maj:t med förslag att låta afskilja »tre
till fyra välbelägna, med älgstam försedda kronoparker i södra
Sverige, inom hvilka, oberoende af jaktstadgans
fridlysningsbestämmelser, försök med en rationell jaktvård kunde göras,
särskildt med afseende på älgen, eventuellt genom utgall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
