Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
växa ihop till en enda fin, rak stam. Ett liknande par med ett
hvalf af 2 m:s bredd lär ock växa längre upp efter Ore älf.
Borta vid Risbergets fäbovall (kartans Gotrisberg) står
en sällsynt vacker kamgran — 15 m. hög, med ända till 6
m. långa grenar, tätt besatta med rakt nedhängande kvistar
som de prydligaste fransar — och en jättestor sälgstubbe,
en gång tydligen afhuggen och spräckt i två stammar, men
från dem växa ut 4—5 grofva klysnur (grenar) och nya
telningar, en vid krona, lummig och frisk. — Och på
skogsplatån vid den ljufliga fäbostigen från Näset till Ärteråsen
finns en i trakten mycket omtalad gröfta», ett i marken för
några årtionden sedan plötsligt uppkommet hål mellan rötterna
på en stubbe midt på jämna tallmon, som ett bottenlöst
skorstensrör med liksom murade väggar, från början med
10 cm. tvärmått, nu vidgadt till en half m., nog delvis genom
mänsklig åverkan. Man kan köra ner en stång 3.: o m.
utan att stöta på botten; men därnere kröker röret under en
sten. »Det var en häst som a vurti var’e vid en drifning
om vintern; det ångade och kom varma ur jorden, ä va
unnatidji (borttöadt) ikring»; man lär ha känt illaluktande
dunster stiga upp ur djupet, och hundar ha dragit väder och
krupit försiktigt fram mot hålet. — Hulphers berättar om en
jordstöt med blockras omkring 1/..i mil härifrån, ner mot
Näset. Granithvälfningen norr om Siljan skjuter upp ett band
här norr om Skattungen; men här är ej heller långt till
randen af silurringens öfversta kil upp emot Ore älf — om
detta kan ge de lärda någon ledning till en förklaring af undret.
Bland Hembygdsförbundets papper ligga åtskilliga
anmälningar och skildringar af andra naturminnen från snart sagdt
alla Dalarnes socknar — träd och flyttblock, grottor och »gator»,
vattenfall och växtplatser, urskogsvrår och örtagårdar.
Urskogen vid Hundfjället i Lima tycks ha blifvit för sent
upptäckt för att kunna räddas. Växtvrår af i viss mån motsats
men dock besläktadt skaplynne äro de gamla
bergsmansträdgårdarna i Falu-trakten, delvis från 1600-talet — främst
Kall-slättens, ett litet stämningsmättadt paradis med sina snart
300-åriga äppelträd, som ännu bära härlig ädel frukt. Hvilket
allt vi hoppas skall fridlysas under årets lopp och få sin
runa i nästa årgång af »Sveriges Natur».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
