- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1918 /
138

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

138

Storkarnas »mantalsskrifning ».
En värdefull utredning af redaktör Waldemar Billow.

En såväl i naturskyddshänseende som ur rent biologisk synpunkt
synnerligen intressant och värdefull undersökning har nyligen fullbordats
af den kände naturvännen redaktör Waldemar Bulow i Lund.

För att, såsom han själf på sitt originella språk uttryckt sig, få till
stånd en »mantalsskritning» af alla storkar i Skåne utsände han för
några år sedan till alla delar af provinsen tryckta frågecirkulär rörande
storkens förekomst under senare tider, och de influtna svaren på dessa
cirkulär har han sedermera kompletterat genom direkta förfrågningar
i bref och på telefon. Det sålunda hopbragta, ganska rikhaltiga
materialet, som af redaktör Bulow sammanförts och utgifvits i en liten
prydligt utstyrd, illustrerad broschyr, »Om storkens förekomst i Skåne»,1
ger, såsom man kunde vänta, vid handen, att storken under senare år
starkt aftagit i vårt land.

Från socknar, där den populära fågeln för icke så länge sedan byggt
litet hvarstädes vid gårdarna, uppgifves nu endast ett eller annat
häckande par, och från många trakter synes han under det senaste
decenniet helt och hållet ha försvunnit. Som orsaker till hans
försvinnande uppgifvas först och främst utdikningar och torrläggningar af
sanka marker samt de gamla hederliga skånska halmtakens utbytande
mot tjärade papptak. Dessutom ser det ut som om jordbrukets
elektrifiering skulle blifva ödesdiger för storkarna, i ty att man årligen
påträffar döda storkar, som fallit offer för de nya elektriska
kraftledningarna.

Under sistförflutna sommar funnos enligt lämnade uppgifter inom
hela Skåne endast 34 af storkar bebodda bon, däraf 29 i Malmöhus
och 5 i Kristianstads län. Ungar utkläcktes i 23 af boen i det förra
och 2 af boen i det senare länet. Inalles kläcktes 1917 79 ungar,
däraf 74 i Malmöhus och 5 i Kristianstads län. Sammanlagda antalet
Storkbon i Skåne, hvilka under alla, några eller något af de senaste
10 åren varit af storkar bebodda, uppgår till 67, däraf 51 i Malmöhus
och 16 i Kristianstads län.

Genom de olika meddelandena erhålles för öfrigt en hel del
intressanta upplysningar rörande storkens biologi.

Under år med normal väderlek anlända storkarna vanligen i början
eller midten af april, honan merendels några dagar tidigare än hanen.
Ungarnas antal är i allmänhet 3 — 4, i bästa fall 5. Ej sällan händer
det, att icke flygfärdiga ungar komma nedstörtande ur boet och slå
ihjäl sig. Detta torde väl i regeln få anses som rena olyckshändelser.
Dock påstås det, att storkarna ibland, då de finna någon af ungarna
mindre väl utvecklad eller på något sätt missbildad, med berådt mod
kasta ut stackaren ur boet.

1 Utredningen har äfven offentliggjorts i form af en uppsats i Skånes
Natur-skyddsförenings årsberättelse n:r 8.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:36:42 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1918/0156.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free