Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
155
Motsatsen mellan då och nu är mycket påfallande och i flera
hänseenden rent bedrövlig.
Sockerfabrikens tillkomst kunde sägas markera det stora omslaget i
öns gestaltning, vilken inom stora områden är sådan, att man icke
kan känna igen sin barndoms och ungdoms härliga Gotlands-natur,
främst beroende på uppodlingen av ängsmark och myrar, medan
barrskogen, som förut så hejdlöst nedhuggits, på senare tider, tack vare
en god skogslag, åter vore på väg att taga igen sig.
I vilket raskt tempo just lövängarna, som vanligen äro bundna vid
den bördiga »pinnleran», uppodlats, visade statistiken, ur vilken bland
annat framdrogs, att den avsevärda areal, som ännu fanns kvar vid
sekelskiftet, 10 år senare nedgått med ej mindre än omkring 50
procent och nu givetvis var ytterligt starkt reducerad.
Bekant vore vidare, att nästan alla öns myrar numera voro utdikade
och i allmänhet även odlade, utan att dock, på en del undantag när, ha
infriat de stora förhoppningar, man ställt på deras avkastningskapacitet.
Såsom ett rent avskräckande exempel framhölls den vidsträckta, ett
flertal träsk inrymmande Mästermyren å södra Gotland, fordom norra
Europas kanske härligaste och ur biologisk synpunkt intressantaste
myr, vilken nu efter utdikningen kan sägas till en del vara förvandlad
till öken, medan återstoden av området hittills blott i ringa
utsträckning blivit lagd under plogen. Föredr. betonade i anslutning härtill
den förlust, som spolierandet av myrarna innebär icke blott för
vetenskapen utan även för de praktiska intressena, i det att endast genom
studiet av växtsamhällena i myrarna kan erhållas full klarhet i de olika
torvslagens bildningssätt och natur samt därav beroende rationella
tillgodogörande.
Jordbrukets betydande uppsving å Gotland vore påtagligt och hade
visserligen resulterat i ett i ögonen fallande ökat välstånd, varom icke
minst de många nya och präktiga ladugårdsbyggnaderna vittnade; men
välståndet hade å andra sidan fört med sig ett underskattande och
spolierande av värden, vilka icke eller blott undantagsvis kunde
ersättas. Så t. ex. kunde man fråga sig: har den nuvarande generationen
rätt att göra sådana svåra ingrepp i naturen, som särskilt under’ de
sista decennierna förekommit? Ha vi icke även skyldighet att till våra
efterkommande bevara åtminstone något av den härliga natur, som sett
våra förfäder och oss själva födas och som de och vi farit skonsamt
fram med?
Blott ett enda litet, men intressant lövängsområde på ön hade
hittills, tack vare några gotlänningars behjärtansvärda ingripande, blivit
skyddat, nämligen den s. k. Näktergalslunden i Öja, vilken presentats
Naturskyddsföreningen. Detta vore dock endast »en droppe i havet».
— Just nu är emellertid det säkerligen aldrig återkommande tillfället
att ingripa räddande, i det att i och för prästlöneregleringen Gotlands
prästhemman med därunder lydande »prästängar» stode i begrepp att
utarrenderas, varför man kunde hoppas att i samband härmed få
bevarade en del av dessa ängar, vilka för övrigt ofta äro jämförelsevis
väl bibehållna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
