Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gastarne lagade vår middag rodde flickorna i land och kommo
tillbaka med en massa blommor, som de placerade litet varstans
i glas och trallar.
Men Zorn mörknade.
»Hör ni flickor», sade han,» jag tycker inte om att ha lik
ombord på Mejt. Om en liten stund äro de där blommorna
döda. Hade de inte haft det bättre där de växte? Kom ihåg,
flickor, att ni gör illa, när ni plockar blommor. De voro ju
mycket vackrare på ängen där ni tog dem.»
Carl Larsson berättar i en av sina böcker att Zorn en
gång frågade honom, om han visste något vackrare än en
blommande svensk äng. »Jag blev honom svaret skyldig»,
sade C. L.
När Zorn däruppe i Dalarne längtade efter något annat
än den kultur av högsta valör, med vilken han omgav sig
i Mora, drog han sig alltid för någon tid tillbaka till
Gopsmor, hans tusculum längre uppåt Dalälven. Där levde han
så primitivt som möjligt. Var och en som varit hans gäst
där skall alltid minnas hur underbart väl han passade ihop
med Dalanaturen i denna trakt. Och hur han trivdes med
och förstod att behandla sitt folk! Aldrig skall jag glömma
en vinterfärd i släde vi gjorde tillsammans till Gesundaberget
och skogarne däromkring. Det blev underbara dagar med
timmerhuggare i deras kojor och kolare och skog, skog, skog,
hög och snötyngd och allvarlig. Men det där har jag skrivit
om förut.
Om Zorn älskade vår svenska natur!?
Han älskade den med flammande och stark låga och om
den kärleken skola hans tavlor intill sena tider bära vittne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
