Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
27
och närmast laggen växer här och där en gles och vanligen
mycket dåligt utbildad randskog.
Endast på ett par smärre områden har utvecklingen fortskridit
så långt, att mossen stannat i växten. Vegetationen har
därmed också ändrat karaktär. Tuvorna äro torra, lavrika hedar,
som om högsommaren, då klockljungen blommar, få en
ljusröd skiftning, och de svarta dyhöljorna äro överdragna av en
tunn hinna av en mörkviolett grönalg. Ett sådant s. k.
stilleståndskomplex, där höljorna delvis äro sönderskurna genom
erosion, påträffas i mosskanten strax norr om Käfsjön och
ett annat sådant torde av Allvins (1852) skildring att döma
vara beläget sydväst om samma sjö.
Även laggarna — högmossarnas naturliga
dräneringssystem, som bilda gränsen mot fastmarken — äro torftiga.
Dock finna vi den vanliga zonationen från mossen räknat:
randkomplex, tuvdunsrand, Carex rostrata-kärr, som närmast
mossen har ett bottenskikt av vitmossor, Carex limosa-kärr
och så återigen Carex rostrata-kärr.
Då och då vidga sig laggarna till vidsträckta kärrmarker.
Så är t. ex. fallet på östra sidan av den sandås, som från
Lovö sträcker sig mot nordost. Här är huvudparten
vitmoss-rika samhällen, som domineras av Carex rostrata, ängsullen
(Eriophorum polystachyutri) och tuvsäven Scirpus austriacus. Ett
annat sådant är kärret öster om Kalfsjön. I östra delen av
detta härska starrkärr med Carex Ooodenowii, C. panicea och
C. pauciflora, Scirpus austriacus och Se. trichophorum,
Rhyncho-spora alba och fusca, Drosera rotundifolia och longifolia.
Närmare mot sjön inkomma vitmossor i bottenskiktet och samtidigt
uppträda rismossetuvor med pors (Myrica galej och dvärgbjörk.
Alldeles utan avbrott sträcka sig icke mossytorna från strand
till strand. Men avbrotten äro få, och därför sätter man
kanske desto större värde på dem. Ett bland de intressantare
är den lilla ön Lovö i södra mossdelen och den från Lovö
utgående sandåsen. Det är en iakttagelse, som man ofta kan
göra, att öarna inuti en mosse kännetecknas av en frodigare
vegetation än mossens närmaste omgivningar. Så är fallet
även här, och Lovö är verkligen ett mycket målande namn.
Under den korta stund, då jag vilade ut här med fast mark
under fötterna, antecknade jag bland annat följande lövträd
och buskar: ek, ask, lind, alm, lönn, hassel, och hagtorn.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
