- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1926 /
5

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och Romeleåsen. Gnejsen och graniten synas i Skånes jord
hava en märklig förmåga att konservera icke blott mera
ursprungliga former av skånsk natur utan även kulturminnen
av den ålderdomligaste art. Bland urbergsåsarna intager
Söderåsen ur flera synpunkter en märkesplats, icke minst av
den orsaken att den inom landskapet bildar en framträdande
natur- och kulturgräns, ett gärde, som skiljer slätten från
skogslandet. Från dess högplatås västra sida skådar man
ut över den plana, bördiga västskånska slätten med
Landskrona, Hälsingborg och Kullaberg. Man ser Skälderviken
och Sundets speglande linje. Där bortom träder fram
Själlands kontur med sina i blått förtonande bokskogar. Vandra
vi över högplatån till dess rand i öster, famnar blicken
centrala Skåne och delar av det nordskånska höglandet. Dess
karaktär synes härifrån vara Smålands mera än Skånes.
Den blandade lövskogen är visserligen dominerande; dock är
på detta håll inslaget framträdande av fläckvis förekommande
självsådd tall. Sedd nere från denna skogsbygds magra tegar,
flyter Söderåsen in i naturbilden till en integrerande del av
det hela, under det att anblicken av åsen från den
väst-skånska slätten är som åsynen av ett leende sagoland, en
väldig långsträckt mur av kompakt lummighet, buren mot
himlen.

Men uppe från högplatåns bryn se vi även något annat.
Vi iakttaga här uppifrån huru åsens naturliga förbindelser
alltjämt gå åt öster. Från hällarna på västra sidan
observera vi också huru sluttningarnas lövskogar stråla ut över
slätten, huru de uppdela sig i smärre band och grupper
mellan odlade fält inom Kågeröds och Ekeby socknar för
att längst ut helt försvinna. Endast i väster och nordväst
kvarstår ett stråk av dungar och mindre lundar av längre
utsträckning. Detta stråk utgör resterna efter ett mer eller,
mindre slutet skogsbälte, som fordom strålat från Söderåsens
västra sluttning och med mer eller mindre avbrott för odlingar
fortsatt genom Kågeröds, Ekeby, Risekatslösa, Hässlunda,
Kropps och Allerums socknar för att sluta först vid stranden
av Öresund i trakten av Kristinelund och norr om
Hälsingborg. Studiet av böndernas gamla jordskifteskartor säger,
att ännu under slutet av 1700-talet framgick här ett tämligen
kompakt lövskogsbälte, till stor del avbrutet av alkärr och

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1926/0025.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free