Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
42
lyckligt slut, i det att han nyligen lyckats vinna deras bifall
till en ansökan om fridlysning enligt naturskyddslagen av
Döda fallet och dess kanjon. *
Innan jag övergår till en beskrivning av det till fridlysning
föreslagna området, torde det varå lämpligt att lämna en
kort redogörelse för dess geologiska utvecklingshistoria.
Under en lång följd av geologiska perioder, som närmast
föregingo istiden, utgjorde största delen av Sverige torrt land,
och de rinnande vattendragen arbetade då på att åt sig
utskära djupa dalar i den fasta bergskorpan. De norrländska
skarpt markerade älvdalarna utgöra storslagna exempel på
vad de ständigt rinnande vattenmassorna förmå
åstadkomma, när de få ostört arbeta under ofantliga geologiska
tidrymder. Indalsälvens dal inom Fors och Ragunda socknar
i Jämtland är sålunda nedskuren i runt tal 250 meter under
de omgivande höjderna, vilka utgöra rester av ett en gång
sammanhängande platåland.
Sedan kom istiden, då Skandinavien och angränsande delar
av Nordeuropa höljdes av en väldig inlandsis. Genom dennas
tyngd hade jordskorpan inom det av isen täckta området
nedpressats i högst betydlig grad. När inlandsisens kant i
Norrland under sin reträtt från kusten inåt landet nådde
Ragundatrakten, låg denna sålunda i runt tal 240 meter lägre
än nu. En väldig fjord sköt då, allteftersom iskanten drog
sig tillbaka, in genom Indalsälvens dalgång, och i denna
avlagrade de från inlandsisen kommande smältvattensälvarna
stora mängder grus och slam. På många ställen, där
dalgången var smal, anhopades dessa sedimentmassor till väldiga
barriärer, vilka mer eller mindre fullständigt utfyllde
densamma. Allteftersom inlandsisens bortsmältande fortskred och
isens tryck lättade, började emellertid jordskorpan småningom
åter höja sig, en rörelse, som ännu ej avstannat och alltjämt är
märkbar utmed Bottniska vikens kuster. Indalsälvens mynning,
som, när landet blev isfritt, befann sig vid fjordens innersta
ände, i trakten av Stugun, kom därför, allteftersom landet
höjde sig och dalen torrlades, att successivt förskjutas ned
emot den nuvarande kusten. När älven sålunda började
gräva sig en fåra genom de i dalbottnen liggande lösa
sedimentmassorna, hände det stundom, att denna ej kom att ligga
just där, varest den före istiden i den fasta berggrunden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
