Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
ken starkt sönderskuren av slingrande ågrenar och rännilar
och av växtligheten förrädiskt dolda, vattenfyllda hål, och i
de gläntor, som här bildats i skogen, möta vi en den mest
praktfulla grankäl. Man behöver ej anlita den kontrastverkan,
som den närbelägna blockmarken erbjuder, för att stå
bländad. Höga örter såsom trolldruva (Actæa spicata), kvanne
(Angelica archangelica), vändelört (Valeriana sambucifolia),
brudborste (Cirsium heterophyllum), älggräs (Filipendula
ulmana), rödblära (Melandrium diœcum), midsommarblomster
(Geranium silvaticum), mjölke (Chamœnerium angustifolium) och
ormbunkar såsom Struthiopteris och Athyrium Filix femina
trängas med snår av hallon, röda vinbär, rönn och hägg.
Och här fann jag en av Dalaflorans största ädlingar,
Ranunculus platanifolius, i närmare ett 30-tal ståtliga, blommande
exemplar. Den är förut uppgiven från en lokal i Dalarna
men har i senare tid där ej återfunnits. Otaliga mera
lågväxta blomster utfylla luckorna mellan dessa större:
skogsförgätmigej (Myosotis silvatica), lundstjärnblomma (Stellaria
nemorum), ormbär (Paris quadrifolia), typiska element i dylika
växtsamhällen, mjölkduntrav (Epilobium lactiflorum), Alchemilla
minor, som här växer på en från dess egentliga
utbredningsområde i Dalarna isolerad plats, den rara Viola Selkirkii
(= umbrosa), för att nämna ett fåtal. Allt detta omgives av
en tät och kraftig granskog, som utåt blir blåbärsrik och via
en gles och blockrik rislavhedstallskog övergår i
blockmarken. Strax ovan fallet vidta mera glesa och magra
skogstyper, än dominerade av björk, än av tall; en mosse med
ett par småtjärnar ligger också här vid sidan av en öda. I
övre änden av denna är ån starkt grenad, och här träffa vi
en utomordentligt vacker lunddäld; den är av samma typ
som den vi strax skola komma till, och jag förbigår den
därför. Jag vill endast påpeka, att dylika lunddälder så gott
som utan undantag uppträda på detta sätt i övre änden av
åns talrika ödor och alltid då ån delar upp sig i flera
grenar. Består den omgivande skogen av gran, uppträda de i
form av grankälar. I denna sistnämnda lunddäld låg en
urgammal, kullfallen jättefura med en verkligt imponerande
rot-välta av mer än dubbel manshöjd. Tyvärr framstår dåligt
på bilden en mångstjälkig, kraftig och grant blommande tuva
av Valeriana, som växer på rotvältans högsta punkt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
