- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1926 /
78

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

78

dvärgfalken och sparvhöken sågos stundom sväva eller
ila fram över området. En hök uggleunge visade sig på
Olåsens sluttning mot Töfsingen.

Småfåglar förekomma naturligtvis i en mängd arter.
Mycket vanliga och allestädes närvarande äro lövsångaren
och bergfinken. Den sistnämnda häckade särskilt talrikt i
björkarna på Töfsinghåns deltaöar, där också några
gråsiskor vistades. Flera par sävsparvar bodde på Carex
juncea-tuvorna här och annorstädes. Rödstjärten hade gott
om boplatser i de rikligt förekommande torrakarna, som även
hyste bon av tornsvalor, svart och vit flugsnappare
m. fi. Orädda kullar av lapp mesen drogo i juli och augusti
genom markerna; av dess släktingar förekommo tall tit a och
tofsmes. Trastsläktet representeras av rödvinge-, tal- och
koltrast samt snöskata. I den stora Struthiopteris-d]\mgt\n
vid Töfsingån häckade ett par trädgårdssångare;
ärtsångaren var bofast i minst fyra par. Stenskvättan är de
värsta blockmarkernas speciella fågel; Olåsens tristess
piggades ofta upp av en livligt hoppande och smackande kull. I
åarnas forsar tumlade strömstaren kring på jakt efter
natt-si änd larver och andra kryp. Den hade troligen bo vid
fallet. Andra att förtiga.

Av större fåglar drog ett par kullar av lavskrika med
redan i juni fullvuxna ungar omkring i skogarna. Den tretåiga
hackspetten var den vanligaste av sin släkt; den mindre
arten hade mejslat ut sitt bo i en björkstubbe vid Töfsinghån.
Ibland skar spillkråkans skri genom ödemarkstystnaden.
Gökens »kuku» hördes ofta. Hönsfåglarna måste man nästan
kalla sällsynta; kanske är detta örnarnas fel. Av tjäder såg
jag en kull, av dalripan en ensam tupp. Fjällripan kan:
säkert förekomma i regio alpina, då den finns på andra delar
av Slugufjället. — En kull knipor och en kull krickor
vistades i Töfsinghån. Här häckade även en enkelbeckasin.
Drillsnäppan var allmän i de flesta vatten. Vid åmötet
sågs en småskrake med 8 ungar. I liaarna höllo knipor,,
gräsänder, småskrakar och storlommar till.

En enda gång sågs en stor huggorm. Vid Töfsingån
fann jag ett skinn av en sådan, som var hela 86 cm. långt.
Troligen hade det blivit något uttänjt på längden under en
just då rådande regnperiod, men i varje fall härstammade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:38:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1926/0098.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free