Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
161
Även om djurvärlden har författaren åtskilligt av intresse att förtälja.
Så får man bl. a. veta, att mården, som kan anses så gott som
försvunnen från stora delar av Östergötland, ännu håller sig kvar i skogarna
på Bjärka-Säby, inom vars ägor han numera är helt fridlyst, samt att
änder och andra sjöfåglar sedan långt tillbaka åtnjuta skydd på sina
mest omtyckta uppehållsplatser därstädes.
I »Löfängen i Bjärka-Säbys bebyggelsehistoria» lämnas ett i såväl
växtgeografiskt som kulturhistoriskt hänseende synnerligen värdefullt
bidrag till utredandet av frågan om lövängarnas betydelse i våra
förfäders bosättning och materiella kultur samt de förändringar lövängen
undergår genom människans ingripande. För att giva en så pålitlig
och fullständig bild som möjligt av Bjärka-Säby lövängar och samtidigt
lägga en grund för analyserandet av de sydsvenska lövängarnas
sammansättning har professor Sernander utlagt ett antal provytor inom de i
lövängarna ingående viktigare växtsamhällstyperna och över dem
upprättat ståndortsanteckningar, åtföljda av markprofiler. Med utgångspunkt
från beskrivningarna till gamla lantmätarkartor har han sedan studerat
kulturens inverkan på lövängarna, av vilka en del synas ha bibehållit
sig tämligen oförändrade genom tiderna, under det andra undergått det
vanliga ödet att genom röjning och kreatursbetning samt möjligen i
någon mån även genom svedjande förvandlas till hagmark och därpå
i vissa fall till granskog. Dessutom har han kunnat konstatera, att
lövängarna så gott som överallt spelat en avgörande roll i godsets
bebyggelsehistoria samt att gamla tiders kultur efterlämnat märkbara
spår i de nutida lövängarna dels i form av relikta kulturväxter, såsom
aplar, oxlar och lönnar samt några ursprungligen odlade örter, dels i
form av odlingsrösen, fornåkrar och hustomtningar. På ett par ställen
i lövängarna har han t. o. m. kunnat urskilja tydliga märken efter hela
gårdar från forntiden, vilka han låtit uppmäta och kartlägga under
namn av Landamäre och Bjärka forngårdar.
Hela framställningen formar sig för övrigt till ett verkligt äreminne
över lövängen. På följande vältaliga sätt karakteriserar författaren den
roll, denna spelade i våra förfäders liv och hushållning:
»Löfängen var ramen kring bebyggelsen, den var modern till den
första åkern, sedan till trädgården. Gläntorna tjänte till slåtter och
bete åt boskapshjordarna. Trädens ved lämnade virke och bränsle,
linden bast, eken garvbark och björken näver. Almen, asken, björken,
aspen m. fi. fingo med sitt löv bidraga till vinterfodret;
’ljusstaks-björkarna’ äro ett minne från denna ’hamling’ eller ’klappning’ m. fi,
termer, med vilka man betecknade lövtäkten. Frukterna av bärbuskarna
och de bärande träden, i Östgötalagen ek och apel (’apald’), i senare lagar
utökade med bok, oxel, hägg och hassel, voro viktiga tillskott i
hushållet. Till lövängarna lades dansen och leken i det fria samt vissa
av de religiösa riterna.
Lövängen var bygdens klenod, i sin naturliga rikedom dess
skattkammare och i all sin fägring en av gammal och ung älskad helgedom.»
Båda avhandlingarna äro illustrerade med ett stort antal förträffliga
fotografier, på några få undantag när tagna av den framstående fotografen
11 — Sveriges Natur 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
