Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
smeksam, hemlighetsfull betoning av ä-ljudet. Från havet
kommer ju den läckra ålen, den förträffliga sillen eller
strömmingen, fattig- såväl som rikemans sovel till potatisen, den
delikata tobisen, för att inte räkna upp all den utmärkta
fisk, som fångas här på den skånska Östersjökusten. — Men
allt detta var nu icke om Stenshuvud.
Det berättas ofta en sägen, när man första gång ser
Stenshuvud, om den siste snapphanen, som i sin förtvivlan red
ut på stenhjässan där nere vid det uråldriga fiskeläget och
störtade sig med hästen utför branten i sältan våg. Innan
man varit där, kan man inte kontrollera uppgiftens sannolikhet
eller fastslå dess grundlöshet, ty det ser ut som branterna
stupade direkt ned i havet; men när man kommer fram till
Östskånes förnämsta berg, upptäcker man, att man i stället
kan makligt promenera mellan hjässan och havsstranden.
Jag känner människor, som kommit i skarp tvist om hur
Stenshuvud ser ut. Vi få dock närmare begränsa begreppet,
ty det finns två Stenshuvud, det lilla och det stora, det förra
beläget strax intill Esperöd. — Här är det emellertid fråga
om stora Stenshuvud.
En som endast varit vid Kivik säger, att det endast är en
hjässa på berget. En annan, som rest förbi Svabesholm
och Svinaberga, påstår, att hjässorna äro tre. Och det
märkvärdiga är, att båda ha rätt — alldeles som de båda
västgötabönderna, som råkade i livslång fiendskap på grund av
sitt olika utlåtande om takbeklädnaden på brukspatron Thams
Dagstorp. Den ene sade, att det var koppar, den andre påstod,
att det var bly, ty båda hade endast sett ena halvan.
De flesta människor, som komma till Kivik, nöja sig med
att kasta en blick på berget; det är endast botanister och
naturvänner som göra sig mödan att vandra över ur och
genom snår fram till bergets fot och upp på dess
gräsbevuxna platå. Den som kommer dit upp en solklar dag,
får till belöning en syn, som man sent eller aldrig glömmer.
Jag vill i korta drag teckna vad jag såg här den 17 sept.
1905. Jag citerar för bekvämlighets och utrymmes skull
inin dagbok:
»Rakt åt öster en vidsträckt blå yta, vattrad, med
skum-flagor. Såväl åt norr som söder en gulvit bård av flygsand
närmast havet, som bryter sig i vitt skumbräm. Åt norr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
