Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
99
Först år 1902 enades man vid en ny kongress i Paris om en
internationell överenskommelse för fågelskydd. Denna konvention
undertecknades av regeringarna i Österrike, Belgien, Frankrike,
Tyskland, Grekland, Ungern, Luxemburg, Monaco, Portugal,
Spanien, Sverige och Schweiz. Andra stater fingo rätt att
senare biträda konventionen. Denna innehöll tvenne listor på
fåglar. Listan nr 1 omfattade för lantbruket nyttiga fåglar.
Dessa jämte deras bon, ägg och ungar skulle skyddas. All
handel med skyddade fåglar skulle förbjudas. I listan nr 2
upptogos s. k. skadliga fåglar, vilka ej skulle skyddas.
Ej alla stater, som undertecknade fördraget, ha genomfört
nödiga lagstiftningsåtgärder i berörda hänseenden. I Sverige
kommo konventionens grundsatser till heders först genom
jaktförfattningarna av år 1907.
I en speciell klausul i Versailles-freden bestämdes, att vissa
fördrag från tiden före kriget skulle bestå. Bland dem var
pariserkonventionen av år 1902. — På en internationell
kongress för fågelskydd i Luxemburg 1925 tillsattes en
kommitté med uppgift att undersöka, i vad mån en revision av
konventionen skulle vara önskvärd.
I Nordamerika ha de internationella fågelskyddssträvandena
burit rikare frukter än på andra håll. Detta är ej så
märkligt, när man betänker, att tvenne stater omspänna så väldiga
vidder, att de i öst-västlig riktning täcka hela världsdelen
och från norr till söder inrymma allehanda klimattyper. En
överenskommelse mellan Förenta staterna och Kanada kan
skapa drägliga villkor året runt för flyttfåglarna — i vårt
splittrade Europa fordras samverkan mellan många stater.
Det är givetvis lättare för två stater att enas än det är för
ett flertal, helst som detta flertal består av stater och folk
med så olika kynne som i vår i rashänseende heterogena
världsdel. Ett exempel må visa, hur olika man även i
angränsande länder i Europa ordnat sina jaktliga förhållanden. I
Italien har varje medborgare praktiskt taget rätt att jaga
överallt, i Schweiz äger ej ens markägaren rätt att fälla något
villebråd, utan endast skadedjur, ty jakten är ett statligt regale.
År 1916 avslöts ett fågelskyddsfördrag (Migratory Bird
Treaty Act) mellan Förenta staterna och Storbritannien (för
Kanadas räkning). I enlighet med denna överenskommelse
är numera i bägge länderna all vårjakt på flyttfåglar för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
