Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
34 Bertil Lindquist
vilken till sin utbildning starkt påminner om ängsekskogen; den har
liksom denna ett snårskikt av hassel eller någon gång hagtorn, och
den äger en rik undervegetation av örter och lundgräs. Denna
al-skogstyp är en utpräglat västeuropeisk företeelse.
Gråalen äger i norra och mellersta Sverige en mycket vidsträckt
utbredning och har sina sydligaste, naturliga förekomster i mellersta
Götaland. Under de senaste årtiondena har den dessutom i ganska
stor utsträckning planterats ända ner på de skånska slättbygderna.
Den förekommer såväl på torra som fuktiga marker; den är typisk
för de norrländska översilningsmarkerna, men påträffas också på
torrare ståndorter såväl i rena bestånd som i blandning med björk och
barrträd. Såsom skogbildande är den vanlig i älvdalarna, i raviner
och vid bergrötter samt på degenererade äldre betesmarker, dit granen
och tallen ännu icke invandrat. Dess förhållande gentemot den
moderna skogsvården överensstämmer i väsentliga stycken med björkens.
På översilningsmarkerna äger gråalskogen en markvegetation av gräs
och starrarter med vitmossor och Polytrichum-arter i bottenskiktet,
på de torrare ståndorterna kan den understundom uppvisa en rik
örtflora.
Aspen äger en synnerligen vidsträckt utbredning över hela landet
men iakttages likväl sällan i större bestånd. Den spelar ekonomiskt
sett liten roll för den moderna skogsskötseln. Med hänsyn till
föryngringsförhållandena synes den ha ungefär samma fordringar som
björken. Aspskogarna visa ofta en stark tendens att övergå i
barrskog, och detta betonas i nutiden ytterligare genom en alltmera
rationaliserad skogsvårds omsorger att avlägsna asp, där denna hindrar
utvecklingen av barrträden. Ty den svenska aspen producerar i
regel ej kvalitetsvirke och angripes ofta redan i unga år av röta, varför
man mera sällan gynnar produktionen av asp i skogarna. De nutida
aspskogarna ha uppkommit genom avsiktlig vård av aspen i
barrskogar och björkskogar eller vid de degenererade lövängsmarkernas och
hagmarkernas igenväxande. Dess förekomst på såväl bättre som
sämre marker gör att den utbildas både såsom ängsskog och hedskog.
I regel äger den dock en ganska fattig markflora.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
