- Project Runeberg -  Sveriges Natur. Svenska Naturskyddsföreningens årsskrift / 1934 /
82

(1910-1935)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

82 Mårten Sjöbeck

ha lämnat något enda naturligt: lövskogsområde oberört. Vi ha i
Sydsverige följaktligen ingen anledning att spana efter ursprunglig
lövskog. Inom våra gamla centralbygder, som äga anor från
förhistorisk tid, ha rester av sådan lövskog lämnats oss i arv i form av
lövängar. Urartningar av dessa i sen tid bilda — dock icke alltid —
hagmarker. I Skåne och på de danska öarna ha de åldriga lövängarna
ytterligare starkt influerats av kulturen och vuxit till lundar. De ha
mycket litet gemensamt med den ursprungliga vegetationen och utgöra
en mycket sen tids kulturprodukter (Dalby hages nationalpark i Skåne
samt den fridlysta almskogen vid örup i samma provins). Lövängen
bildar i sina till vår tid bevarade rikare former lämningar av Nordens
äldsta och viktigaste kulturmark. Enär lövängen omfattade den
forntida bygdens främsta odlingsjord, av vital betydelse ännu för det
medeltida förvärvslivet, böra vi självfallet eftersöka den icke inom de
gamla bygdernas utkantområden utan inom bondbyarnas centrala
delar. Skulle i nutiden bebyggelse saknas i lövängsfragmentets
närhet, så bevisar lövängens närvaro som regel att sådan tidigare
förekommit. Särskilt utpräglad är lövängen inom sådana trakter där
boskapsskötseln ända in i vår tid bibehållit en ledande ställning och där
arbetslivet i vid utsträckning varit riktat på förvärv av naturliga
fodertillgångar, gräs och löv. Sådana områden träffa vi i mellersta
Skåne, flerstädes utmed vår västkust, på Öland, i östergötland samt
inom Falbygden i Västergötland. Boskapsskötseln har varit
konservativ i motsättning till åkerbruket. Det är boskapsskötseln, som
bevarat den forntida markorganisationen, som skapat de stora
bondbyarna, som räddat våra ursprungligaste byformer, bibehållit
fäbodväsendet, en redskapskultur med direkta förbindelser i forntiden samt
över huvud våra bevarade ålderdomligaste former av materiell odling.
Den har som sig bör också skyddat de ålderdomligaste lämningarna av
fornnordiska kulturmarker, främst lövängarna.

Det som konstituerar lövängen är framförallt slåtterarbetet och
dess verkningar på lövvegetationen i allmänhet. Slåttern eller
höskörden kan icke tänkas utan skärande järnredskap. Ett primitivt
folk kan rycka gräs. Man »rycker» ännu lin. Men genom en sådan

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:39:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/snf/1934/0082.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free