Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ej lifvets kval, ej vilda bassariders tyrs
mig hinner mer, och af cymbalers kopparröst
mitt fromma öra icke sönderslites mer.
Dig, Hermas, jag i sanning ger förlåtelse,
fast fegt åt kvinnohären du mitt lif förrådt.
Förlåt dig själf och vandra troget dygdens stig!
Gack, Lycis, lycklig blif vid Amaryllis’ bröst!
Med fröjd olympens gudar stoftets ömhet se,
och liksom här, på dunkel, solomkransad jord,
i andars värld ock kärlek enda budet är.
Gråt icke, gode Timon! Jag lycksalig är.
Eoner af oändlig glädje för min blick
sig öppna, som för mänskoögon himlar, haf;
och högt på jorden skall man sjunga mitt beröm,
så länge Lyrans silfver strålar än i skyn,
och himlasvanen öfver vintergatans flod
stjärnprydda vingar breder i den lugna natt.
O, mina barn! Ej hundra offertjurars blod,
trollformler och mystärer, helga vågors bad
borttvätta själens smitta. Lydnad blott för den,
som öppnar och som sluter Orci kopparport,
stafbärarn Hermes, Majas vingbeklädda son.
* # *-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
