Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under månens vanskeliga skifva.
Hör, o mänska! Makten att begära
är den första. Tvånget att försaka
är den andra. Skilda åt i himlen,
en och samma äro dessa lagar
i de land, där Achamot befaller,
och som evig dubbelhet och enhet
fram i suckarnes mystär de träda.
Mellan lifvets sorgesuck och dödens
mänskohjärtat vacklar här på jorden,
och hvart enda andedrag förkunnar
dess bestämmelse i sinnevärlden.
Ser du hafvet? Ilande det kommer,
viil med blåa, längtansfulla armar
under fästets bröllopsfacklor sluta
till sitt bröst den liljekrönta jorden.
Se, det kommer! Hur dess hjärta svallar
högt af längtan! Hur dess armar sträfva!
Men förgäfves. Ingen önskan fylles
under månen. Själfva månens fullhet
är minutlig. Med bedragen väntan
dignar hafvet, och dess stolta böljor
fly tillbaka suckande från stranden.
Hör du vinden? Susande han sväfvar
mellan lundens höga poppelkronor.
Hör du? Växande hans suckar tala,
liksom trånsjukt han en kropp begärde
att med sommarns Flora sig förmäla.
Dock ren tyna rösterna. På löfvens
eolsharpa klingar svanesången
ständigt mattare och dör omsider.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
