- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
33

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

”Entendez bien, mon ami; detta barn från mobben skall
eftersökas för teatern, kanske är hon redan uppfiskad, ehuru
jag ej sett henne där. Du skall hindra och afböja det. Ej
Armfelt, ej Debesche, ej Aminoff får se henne; jag vill det ej.’’
”Hvad befaller då ers maj: t att med henne skall göras?”
”Pauvre arne, douce & jolie! — hvad vill konungen att
med henne skall göras? Essen frågar och konungen svarar:
vi vete ej. — Men hvad vi icke vilje med henne skola ske. det
vete vi. Det är vår vilja, Essen, att hon ej blir 1’enfant perdu
du théätre, icke chose perdue, voyez-vous. Enfin, c’est une
affaire bien étrange d’étre perdu! — Aller se perdre! ah c’est
immense, horrible, effroyable — n’est-ce-pas? Aller se
perdre! grand Dieu.”

”Min konung!”

”Vi stå här ensamme,” fortfor Gustaf III, ”ingen hör,
ingen ser oss, ingen vet häraf. Sauver une fille, c’est une

affaire bien ridicule pour un Roi, n’est-ce-pas?–––Que

croyez-vous en? Essen skall ej yppa oss, Armfelt får icke le
öfver oss. Essen är adelsman, gif mig parole.”

”Ers maj: t, tag min parole !”

”Dunkla öde, hvad har jag med denna flicka att göra?

— Chose sombre et perdue, que cette dame! — chose leste

et charmante pourtant! — Ja, Essen, om det till exempel
vore den sista handling under hela min regering–––-ord-

språket säger, att människans sista skall vara en inkonsekvens

— jag skulle ändå ej ångra den. Essen skall hafva ett öga

vi vilje ej hafva det själf — skall låta någon tänka på henne,
låta någon af bourgeoise — någon pålitlig se henne till godo,
utan att det skall komma som en nåd från oss. Point de
malice, monsieur, pas de mystification. Vraiment, c’est notre
tout-de-bon, notre bon plaisir — jag önskar henne samma
slut som mig själf.”

Grupper af gående på långt håll hördes, och en stark
stöt, lik en fanfar af blåsinstrumenter, ljöd från danssalongen

8. — Nationallitteratur. 11,

33

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0036.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free