- Project Runeberg -  Sveriges national-litteratur 1500-1900 / 11. C. J. L. Almquist /
59

(1907-1912) [MARC] With: Oscar Levertin, Henrik Schück
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Vildinnan, verkligen här ej olik en ros, som vänder bort
blomhufvudet, drog sig på ett märkbart sätt ur turen. ”Skall
detta också höra till pjäsen?” tänkte Adolfine och började
förundra sig, ty hon såg att Tintomara i stället att utföra
sin mimik gent emot höfdingen, såsom en moitiée amoureuse,
synbart vände ansiktet ifrån honom, undvek honom och drog
sig åt vänster. Det visade sig hvarken som glömska eller
oskicklighet.

”Mais diable! Tournerose! que faites-vous lå,
Tintomara? Comment, coquine?”

Vildinnans rörelser voro af ett så fint behag, att endast
utomordentlig konst eller blott natur kunde på ett så
besynnerligt sätt träda ut ur pjäsens hela mening och likväl hålla
baiettmästaren i spänning till den grad, att han, tjusad vid
anblicken, ej kunde taga ett steg till hindrande af hennes grofva
brott mot balettens pantomimplan.

Hon undgick ständigt den efterdansande, förälskade
höfdingen, och på en viss punkt i vändningarna sköt hon af som
en pil rakt fram genom hela salen till kabinettsdörren och
försvann in genom den.

Adolfine, i tanke att härunder säkert låg något mer än
blott skämt, hastade efter in i det lilla rummet, där hon förut
varit. Här såg hon Tintomara hafva sprungit upp i själfva
den röda damastsoffan.

”Regla dörren!”

Adolfine gjorde det, ehuru hon ej begrep hvarifrån
hajheten i hast kommit.

Ute i repetitionssalen hördes ett stort buller och skratt
öfver vildinnans skämtsamma flykt, men i sorlet blandade
sig äfven franska svordomar. Helt oförmodadt gjorde sig
därute en ankommen främmande röst gällande,
instrumen-terna tego, det blef tyst som i grafven, och endast franska
ångestrop förnummos.

”Hvad är detta?” sade Adolfine.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Jan 21 20:36:57 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/snl/11/0062.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free