Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och allra skönast, när den småningom
från stämma går till tystnad i en kyss.
Ormesind a.
Förlåten mig, I vittnen, I kastanjer,
förlåten mig, tulpaner, amaryller,
förlåt, du skymning i min moders trädgård,
förlåt min röst, om i en kyss hon dog!
R a m i d o.
Hör, flicka, hur fontänen vågar brusa
kring blommors hufvuden i ömt behag!
I aftonrodnan vågar ock då jag
af Ormesindas rodnad mig förtjusa.
Ormesind a.
Är du min vän, som mandolinen rycker
ifrån sitt hem vid hjärtat, på min arm?
Hvem svarar mig, att nu den hand, sig trycker
i stackars mandolinens ställe, är så varm? . . .
R a m i d o.
Dig svara här kanariefåglars skara,
som sjunga utan ord med mystisk tunga
en mening, öfverjordisk, om förening
af andars fröjd i hjärtats glada land.
Ormesind a.
Ramidos lockar, som mitt finger plockar
omkring hans kind i kapp med kvällens vind, —
Ramidos panna, där hans lockar stanna,
Ramidos mun, hans ögas öppna brunn —
allt till mig talar hvad mitt bröst hugsvalar.
Ljuf är min tro: jag sjunger och har ro.
R a m i d o.
Om du en känsla vet, som öfver kärlek segrar —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>