Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”1 kyrkan är väl samladt allt som finns här, menar jag,
ser herrn, både gubbar, gummor och alla sådana barn, som
kunna få gå åt kyrka.”
”Intet annat folk än gubbar, gummor och barn?”
”Ja — och mor min till — hon är ung, hon — annars
är det bara käringar i kyrkan däruppe, för ser herrn de
äro till sjöss alla människor. Mor var den enda af de unga.
som icke for ut med, ty hon är sjuk som bäst, och så
måste hon se efter lilla Kersti och gema mat, förstår herrn.”
Prästen vågade en blick in i stugan. Han hade ej varit
i skärgården på så nära håll förr. Därinne såg ut, som om
ingen ätit på många dagar. Åtminstone fanns i spisen intet
spår till sådant, som, om det händelsevis osnyggar, dock
vederkvicker; ej en gång någon potatis, ej den minsta,
märktes, och intet skåp eller kyffe, som kunde dölja det
oumgängliga.
”Är hvar och en här i kapellförsamlingen så fattig?”
frågade adjunkten.
”Fattig! Hvad menar herrn?”
Herrn vardt litet storögd vid den upptäckten, att den
fattiga gossen icke själf visste hvad fattigdom var. ”Jo, kära
du,” sade han, "jag frågar om alla här i kapellaget nödgas
äta så litet som ni, stackare.”
”Äta, som vi?”
”Ja.”
”Vi ska nog äta, må herrn tro, bara far kommer hem
med fisken. Men visst har han dröjt länge nu, och längre
än andra,” tillade gossen med en blick åt sidan, som till
hälften dolde sitt sorgsna mod.
”Men huru kommer det sig, att man fiskar om
söndagen?” frågade adjunkten.
”Jo, herre, fisken håller ingen helg, och därför får ock
den, som vill ha’n, icke helga, utan när stimmet kommer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
